Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Svält
brista och kastade åter upp. Och med hög röst svor jag
alla världens makter ner i helvetet.
Stilla. Icke en människa någonstädes, icke ett ljus,
intet buller. Jag är i det våldsammaste uppror, jag andas
tungt och högljutt och gråter hjärtslitande för var gång
jag måste lämna dessa köttsmulor, som kanske kunde
mätta mig något. Då det ej hjälper hur mycket jag än
försöker, slungar jag benet mot porten, full av det
vanvettigaste hat, utom mig av raseri, skriker och hotar
våldsamt upp mot himlen, vrålar Guds namn hårt och dovt
och kröker mina fingrar som klor... Jag säger dig, du
himlens heliga Baal, du finns inte till, men om du vore
till, så skulle jag förbanna dig så, att din himmel skulle
darra av helvetets eld. Jag säger dig, jag har erbjudit
dig min tjänst och du har förkastat den, du har stött bort
mig och jag vänder dig ryggen för evigt, därför att du
icke kände din besökelsetid. Jag säger dig, jag vet att
jag skall dö och dock hånar jag dig, du himmelske Apis,
med döden för ögonen. Du har brukat våld mot mig
och du vet icke att jag aldrig böjer mig i motgång. Borde
du icke veta det? Danade du mitt hjärta i sömnen? Jag
säger dig, hela min själ och var bloddroppe i mig fröjdar
sig över att håna dig och bespotta din nåd. Jag vill från
denna stund försaka alla dina välgärningar och allt ditt
väsen, jag vill förbanna min tanke om den åter tänker
på dig och slita bort mina läppar om de nämna ditt namn
på nytt. Jag säger dig, om du finns till, det sista ordet i
livet och döden, jag säger dig farväl. Och så tiger jag
och vänder dig ryggen och går min väg...
Stilla.
Jag skälver av upphetsning och förtvivlan, står där på
samma ställe, ännu framviskande eder och skällsord,
hickande efter den häftiga gråten, bruten och slapp efter
det vanvettiga vredesutbrottet. Ack, det var bara
bokspråk och litteratur, som jag försökte göra något av ännu
mitt i mitt elände, det blev tal. Jag står där kanske en
halv timme och hickar och viskar och håller mig fast i
porten. Så hör jag röster, ett samtal mellan två män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
