Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 123
som komma gående in genom Smedgangen. Jag raglar bort
från porten, släpar mig fram efter husväggarna och
kommer åter ut på de ljusa gatorna. Under det jag
raglar nerför Youngsbacken börjar min hjärna plötsligt
arbeta i en högst märklig riktning. Det faller mig in att de
eländiga rucklen nere i kanten av torget, materialbodarna
och de gamla kåkarna med begagnade kläder, dock voro
en skam för platsen. De fördärvade hela torgets
utseende, fläckade hela staden, fy, bort med skräpet! Och
jag gick och gjorde i tankarna ett överslag över vad det
skulle kunna kosta att flytta generalstabens kartverk dit
ned, denna vackra byggnad som alltid hade tilltalat mig
så mycket var gång jag hade passerat den. En flyttning
av det slaget skulle kanske inte låta sig göra under sjuttio
à sjuttiotvå tusen kronor — en vacker summa, det måste
man säga, en ganska nätt dusör, hehe, till att börja med.
Och jag nickade med mitt tomma huvud och instämde i
att det var en ganska nätt dusör att börja med. Jag
skakade alltjämt i hela kroppen och hickade ännu djupt efter
gråten då och då.
Jag hade känslan av att det inte var mycket liv kvar
i mig, att jag i själva verket sjöng på sista versen. Det
var mig också tämligen likgiltigt, det angick mig inte det
minsta; jag sökte mig tvärtom neråt staden, ner till
bryggorna, längre och längre bort från min bostad. Jag kunde
gärna ha lagt mig pladask på gatan för att dö, för den
delen. Mina lidanden gjorde mig mer och mer okänslig;
det dunkade mycket i min skadade fot, jag hade till och
med intryck av att smärtan fortplantade sig upp genom
hela benet, men inte ens det gjorde synnerligt ont. Jag
hade utstått värre sensationer.
Så kom jag ner på järnvägsbron. Där var ingen
trafik, inget buller, blott här och där syntes en människa, en
sjöman eller en spåare som drev omkring med händerna i
fickorna. Jag lade märke till en halt man som skelade
stint på mig då vi passerade varandra. Jag stannade
honom instinktivt, tog åt hatten och frågade om han visste
om ”Nunnan” hade avseglat. Och jag kunde inte låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
