- Project Runeberg -  Svält /
124

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 ; Svält

bli att efteråt knäppa med fingrarna ett tag alldeles
framför mannens ögon och säga: Död och pina, ”Nunnan” ja!
”Nunnan” som jag alldeles hade glömt! Tanken på den
hade väl i alla fall omedveten slumrat i mitt inre, jag hade
burit på den utan att veta av det själv.

Ja kors, ”Nunnan” hade avseglat.

Han kunde inte säga mig vart den hade avseglat?

Mannen tänker efter, står på det långa benet och håller
det korta i vädret; det korta dinglar litet.

Nej, svarar han. Vet ni var den låg här och lastade?

Nej, svarar jag.

Men nu hade jag redan glömt ”Nunnan” och jag
frågade mannen hur långt det väl kunde vara till
Holmestrand, räknat i gamla goda geografiska mil.

Till Holmestrand? Jag skulle tro...

Eller till Veblungsnæs?

Vad skulle jag säga, jag antar att till Holmestrand..

Å hör, medan jag kommer ihåg det, avbröt jag honom
igen, ni skulle väl inte vilja vara så snäll och ge mig en
liten bit tobak, bara en liten, liten smula!

Jag fick tobaken, tackade mannen mycket varmt och
gick därifrån. Jag gjorde ej bruk av tobaken, jag stack
den genast i fickan. Mannen höll alltjämt é ögonen på mig,
jag hade kanske väckt hans misstanke på ett eller annat
sätt; var jag stod och gick hade jag denna
misstänksamma blick efter mig och jag tyckte inte om att bli
förföljd av denna människa. Jag vänder om och ger mig
åter iväg bort till honom, ser på honom och säger:

Nåtlare.

Bara detta ord: Nåtlare. Ingenting mera. Jag tittar
mycket stint på honom medan jag säger det, jag kände att
jag stirrade fruktansvärt på honom; det var som om jag
såg på honom från en annan värld. Och jag står stilla
en liten stund sedan jag sagt detta ord. Så masade jag
upp till Järnvägstorget igen. Mannen gav icke ett ljud
ifrån sig, han bara höll ögonen på mig.

Nåtlare? Jag stod med ens alldeles stilla. Ja, var det
inte det jag hade känslan av med detsamma: Jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free