Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Svält
gör inte något nummer av det, han ger mig helt simpelt
tio kronor. Samtidigt upprepar han att det inte gick an
att jag svalt ihjäl.
Jag stannade en invändning och tog inte sedeln genast:
Det var skamligt av mig detta... det var också alldeles
för mycket...
Skynda er nu! säger han och ser på sitt ur. Jag har
väntat på tåget; men nu kommer det, hör jag.
Jag tog pengarna, jag var lam av glädje och sade inte
ett ord mera, jag tackade inte en gång.
Det är inte värt att genera sig för det, säger
’Kommendören” till slut; ni kan ju skriva för det, vet jag.
Så gick han.
Då han kommit några steg därifrån, kom jag plötsligt
ihåg att jag inte hade tackat ”Kommendören” för denna
hjälp. Jag försökte att hinna upp honom, men kunde inte
fort nog komma i väg, mina ben slogo i baklås och jag
ville ideligen falla på näsan. Han avlägsnade sig mer och
mer. Jag uppgav försöket, tänkte ropa efter honom, men
tordes inte, och då jag i alla fall slutligen tog mod till mig
och ropade en gång, två gånger, var han redan för långt
borta, min röst hade blivit för svag.
Jag stod kvar på trottoaren och såg efter honom; jag
grät helt sakta. Jag har aldrig sett på maken! sade jag
till mig själv; han gav mig tio kronor! Jag gick tillbaka
och ställde mig där han hade stått och härmade alla hans
rörelser. Och jag höll upp sedeln till mina våta ögon,
beskådade den på båda sidorna och började att svära —
svära i högan sky på att det hade sin riktighet med att det
jag hade i handen, det var en tiokrona.
En stund efter — kanske en mycket lång stund; ty det
hade redan blivit alldeles tyst överallt — stod jag
besynnerligt nog utanför Tomtegaten nummer 11. Och här
hade jag lurat en kusk som hade kört mig en gång, och
här var det jag hade gått tvärs igenom huset utan att bli
sedd av någon. Då jag hade stått och samlat mig ett
ögonblick, och förundrat mig, gick jag in genom porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
