Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Svät
har handen på låset? Farväl! Farväl, säger jag! Ni
kunde då gärna svara mig, när jag säger farväl två
gånger och står fix och färdig att gå. Jag ber inte en gång
om att få träffa er igen, för det skulle pina er, men säg
mig: Varför lät ni mig inte vara i fred? Vad har jag
gjort er? Jag gick väl inte i vägen för er, vad? Varför
vänder ni er plötsligt bort ifrån mig, som om ni inte alls
kände mig mera? Nu har ni plockat mig så hjärtans
grundligt, gjort mig ännu mer usel än jag någonsin varit.
Herregud, men jag är ju inte vansinnig. Ni vet mycket
väl, om ni tänker er för, att det inte är något som fattas
mig nu. Kom nu då och räck mig handen! Eller låt mig
få lov att komma till er! Vill ni det? Jag skall inte göra
er något ont, jag vill bara knäböja för er ett ögonblick,
knäböja på golvet där framför er, bara ett ögonblick; får
jag? Nenej, jag skall väl inte göra det då, jag ser att ni
är rädd, jag skall inte, skall inte göra det, hör ni.
Herregud, varför blir ni så förskräckt? Jag står ju stilla, jag
rör mig inte. Jag ville ha knäböjt på mattan en minut,
just där, på den röda färgen alldeles vid era fötter. Men
ni blev rädd, jag kunde genast se på era ögon att ni
blev rädd, därför stod jag stilla. Jag tog inte ett steg
då jag bad er därom, vad? Jag stod lika orörlig som nu,
när jag visar er det ställe, där jag ville knäböja för er,
därborta på den röda rosen i mattan. Jag pekar inte med
fingret en gång, jag pekar inte alls, jag låter bli det, för
att inte skrämma er, jag nickar bara och ser dit bort, så
här! Och ni förstår mycket väl vad för ros jag menar,
men ni vill inte tillåta mig att knäböja där; ni är rädd för
mig och törs inte komma i närheten av mig. Jag
begriper inte att ni kan ha hjärta att kalla mig tokig. Inte
sant, ni tror det inte heller längre? Det var en tid i
somras, för länge sedan, då jag var tokig; jag arbetade
för hårt och glömde att gå till middag i rätt tid, eftersom
jag hade mycket att tänka på. Det hände dag efter dag;
jag borde ha kommit ihåg det, men jag glömde det
ständigt. Vid Gud i himlen, det är sant! Gud låte mig aldrig
komma levande från detta ställe om jag ljuger! Där kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
