Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sväl 139
ni se, ni gör mig orätt. Det var inte för nöds skull jag
gjorde det; jag har kredit, stor kredit, hos Ingebret och
Gravesen; jag gick också ofta med massor av pengar å
fickan och köpte i alla fall ingen mat, därför att jag
glömde det. Hör ni där! Ni säger ingenting, ni svarar
inte, ni går inte ens bort från kaminen, ni står bara och
väntar på att jag skall gå...
Hon kom hastigt fram mot mig och räckte ut sin hand.
Jag såg på henne full av misstro. Gjorde hon det väl
av uppriktigt hjärta? Eller gjorde hon det bara för att
bli av med mig? Hon lade sin arm om min hals, hon
hade tårar i ögonen. Jag stod bara och såg på henne.
Hon räckte fram sin mun; jag kunde inte tro henne, det
var alldeles bestämt ett offer hon gjorde, ett medel till
att få ett slut på det hela.
Hon sade något, det lät för mig som: Jag tycker om er
i alla falll Hon sade det mycket lågt och otydligt, kanske
hörde jag inte rätt, hon sade kanske inte just de orden;
men hon kastade sig häftigt om min hals, höll bägge
armarna om min hals en liten stund, sträckte sig till och med
på tå för att riktigt nå upp och blev stående så.
Jag var rädd för att hon tvang sig själv att visa denna
ömhet, jag sade bara:
Vad ni är vacker nu!
Mera sade jag icke. Jag steg tillbaka, stötte till
dörren och gick ut baklänges. Och hon stod kvar därinne.
IV.
Vintern hade kommit, en rå och våt vinter, nästan utan
snö, en dimmig och evigt varande natt utan en enda
frisk vindfläkt så lång veckan var. Gasen brann nästan
hela dagen på gatorna och folk stötte ändå ihop med
varandra i dimman. Alla ljud, kyrkklockornas klang,
pinglorna från droskhästarna, människornas röster, hovslagen,
alltsammans ljöd så dovt och gravlikt i den tjocka luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
