Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 141
jag skrev och jag kunde stirra ned på gatan från mina
fönster i andra våningen utan att få svindel. Det hade
blivit mycket bättre med mig på alla vis och det började
rent av förvåna mig att jag inte redan fått min allegori
färdig. Jag förstod inte hur det hängde ihop.
En dag skulle jag slutligen få en aning om hur svag
jag egentligen blivit, hur slött och eländigt min hjärna
arbetade. Den dagen kom nämligen min värdinna upp till
mig med en räkning, som hon bad mig se på; det måste
vara något galet i den här räkningen, sade hon, den
stämde inte med hennes egen bok; men hon hade inte kunnat
finna felet.
Jag satte mig att räkna; min värdinna satt mitt emot
mig och såg på mig. Jag räknade dessa tjugu poster, först
en gång neröver och fann summan riktig, därpå en gång
uppför och kom på nytt till samma resultat. Jag såg
på kvinnan, hon satt framför mig och väntade på mitt
ord; jag lade i detsamma märke till att hon var havande,
det undgick icke min uppmärksamhet, och jag stirrade
dock på intet vis undersökande på henne.
Summan är riktig, sade jag.
Nej, se nu efter för varje tal, svarade hon; det kan
inte vara så mycket; jag är säker på det.
Och jag började revidera varje post: 2 bröd à 25 öre,
1 lampglas 18, såpa 20, smör 32... Det behövdes inte
något klyftigt huvud för att genomgå dessa tal, denna
lilla hökarräkning, vari det inte fanns några vidlyftig-
heter, och jag försökte redligen att finna det fel, som
kvinnan talade om, men fann det icke. Då jag hade
tumlat om med dessa siffror ett par minuter, kände jag
tyvärr att alltsammans började dansa runt i mitt huvud; jag
kunde inte längre skilja på debet och kredit, jag blandade
ihop det hela. Slutligen satt jag med ens mol tyst vid
följande post: 35/16 mark ost à 16. Min hjärna klickade
fullständigt, och jag stirrade dumt på osten och kom
ingen väg.
Det var då alldeles förbannat, så fnoskigt detta är skri-
vet! sade jag förtvivlad. Här står, Gud hjälpe mig, helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
