- Project Runeberg -  Svält /
145

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svält 145

kunde inte andas på en lång stund! Och vändande sig om
mot den lilla ogärningsmannen, som står ondskefullt
flinande mot honom, blir han alldeles rasande och skriker:
Dra åt glödröda helvete, ditt kaldeiska nöt! En sån där
horunge skall ta folk i strupen! Jag skall, förbanne
mig...

Och modern, denna havande kvinna, som uppfyller hela
den trånga gatan med sin mage, svarar det tioåriga
barnet, i det hon griper honom i armen och vill dra honom
med:

Sss! Håll snattran på dig! Jag tror du svär också! Du
brukar käften som du skulle ha suttit på spinnhus i
åratall Nu kommer du in!

Nej, det gör jag inte!

Jo det gör du!

Nej, jag gör inte det!

Jag står uppe i fönstret och ser att moderns ilska sti.
ger; denna vidriga scen upphetsar mig våldsamt, jag står
inte längre ut, jag ropar ner till pojken att han skall kom.
ma upp till mig ett ögonblick. Jag skriker två gånger
bara för att störa dem, för att göra slut på detta uppträde;
sista gången ropar jag mycket högt och modern vänder
sig förbluffad om och ser upp till mig. Och
ögonblickligen återfår hon fattningen, ser fräckt på mig, riktigt
överlägset ser hon på mig, och drar sig sedan tillbaka med
en förebråelse till sin son. Hon talar högt, så att jag kan
höra det, och säger till honom:

Fy, du borde skämmas för att låta folk se hur elak
du är!

I allt detta, som jag på detta sätt stod och iakttog, fanns
det intet, inte ens en liten biomständighet, som gick
förlorad för mig. Min uppmärksamhet var ytterst skarp, jag
uppsög varsamt varje liten detalj och jag stod och gjorde
mina reflektioner om dessa detaljer vartefter som de
passerade. Så det kunde omöjligt vara något på tok med
mitt förstånd. Hur skulle det också kunna vara något
på tok med det nu?

Hör du, vet du vad, sade jag med en gång, nu har du

Svän., 10 *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free