Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Svoält
länge nog gått och befattat dig med ditt förstånd och
gjort dig bekymmer i detta avseende; nu får det vara
slut med de dårskaperna! Är det tecken på galenskap
att lägga märke till och uppfatta allting så klart som du
gör det? Du får mig nästan att le åt dig, det försäkrar
jag, det är inte utan humor, så vitt jag kan se. Kort och
gott, det händer alla människor att någon gång komma i
klistret, och det just i de enklaste frågor. Det betyder
ingenting, det är bara en tillfällighet. Som sagt, det
hänger på ett hår att jag får mig ett skratt åt dig. Vad
hökarräkningen angår, dessa lumpna fem sextondelar
fattigmansost, kan jag gärna kalla den — hehe, en ost med
nejlikor och peppar i — vad denna löjliga ost angår, så
kunde det ha hänt den bästa att bli tokig av den; bara
lukten av den osten kunde göra slut på en karl... Och
jag gjorde det värsta narr av all gammalost... Nej, sätt
mig till något ätbart! sade jag, sätt mig om du vill till
fem sextondelar gott mejerismör! Det är en annan sak!
Jag skrattade hysteriskt åt mina egna lustigheter och
fann dem otroligt roliga. Det var verkligen ingenting
som fattades mig, jag var i gott behåll.
Min munterhet steg allt eftersom jag drev omkring där
på golvet och samtalade med mig själv; jag skrattade högt
och kände mig våldsamt glad. Det var verkligen som
om jag bara behövt denna lilla glada stund, detta
ögonblick av hel och ljus hänförelse, utan sorger åt något håll,
för att få mitt huvud i arbetsdugligt skick. Jag satte mig
till bordet och gav mig till att syssla med min allegori.
Och det gick mycket bra, bättre än på långa tider; det
gick icke fort, men jag tyckte att det lilla jag fick ihop
blev alldeles utmärkt. Jag arbetade även en timmes tid
utan att bli trött.
Så sitter jag just på en mycket viktig punkt i denna
allegori om en eldsvåda i en bokhandel; den föreföll mig
så viktig, att allt det övriga jag hade skrivit var ett intet
mot denna punkt. Jag ville alldeles särskilt djupsinnigt
forma den tanken, att det ej var böcker som brunno, det var
hjärnor, människohjärnor, och jag ville rent av göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
