Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SvÖö!t 147
Bartolomeinatt på dessa brinnande hjärnor. Då blev min
dörr med ens hastigt öppnad och min värdinna kom
inseglande. Hon kom in mitt i rummet, hon stannade inte
en gång på tröskeln.
Jag gav till ett litet hest skrik; det var verkligen som
om jag hade fått ett slag.
Vad? sade hon. Jag tyckte ni sade något? Vi ha fått
en resande och vi måste ha det här rummet till honom;
ni får ligga nere hos oss i natt; ja, ni skall få egen säng
där också. Och innan hon hade fått mitt svar, började
hon utan vidare samla ihop mina papper på bordet och
bringa oreda i dem.
Min glada stämning var bortblåst, jag var arg och
förtvivlad och reste mig genast. Jag lät henne rödja av
bordet och sade ej ett ord. Och hon stack alla papperen
i min hand. ;
Det fanns ingenting annat för mig att göra, jag måste
lämna rummet. Nu var också detta dyrbara ögonblick
spolierat! Jag mötte den nye resanden redan i trappan,
en ung man med stora, blå ankar-tatueringar på händernas
utsidor; bakom honom följde en sjåare med en
skeppskista på axeln. Den främmande var säkert en sjöman,
alltså bara en tillfällig resande för natten; han skulle nog
inte upptaga mitt rum någon längre tid. Kanske kunde
jag också ha tur i morgon, när mannen hade rest, och få
ett av mina ljusa ögonblick igen; det fattades mig bara en
fem minuters inspiration, så var mitt arbete om eldsvådan
färdigt. Alltså fick jag finna mig i mitt öde. ..
Jag hade aldrig förr varit inne i familjens bostad, det
enda rum där alla höllo till dag och natt, mannen,
kvinnan, kvinnans far och fyra barn. Jungfrun bodde i köket,
där hon också sov om nätterna. Jag närmade mig dörren
med största ovilja och knackade på; ingen svarade, men
jag hörde prat innanför.
Mannen sade icke ett ord, då jag steg in, besvarade icke
min hälsning en gång; han såg bara likgiltigt på mig, som
om jag icke angick honom. Förresten satt han och
spelade kort med en person som jag hade sett nere vid bryg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
