Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 149
skull; jag satte med avsikt upp ett vänligt ansikte för att
icke reta upp henne och kanske bli alldeles utjagad ur
huset. Jag sade: Åja, det blir väl någon råd! och teg.
Hon flaxade alltjämt omkring i rummet.
Förresten vill jag säga er, att jag inte alls har råd att ge
folk mat och logi på kredit, sade hon. Och det har jag
sagt er förut också.
Ja men, kära, det är ju bara dessa två tre dagar tills
min artikel blir färdig, svarade jag, och då skall jag
gärna ge er en femma på köpet, gärna det.
Men hon hade uppenbart ingen tro på min artikel, det
kunde jag se. Och jag kunde inte ge mig till att vara
stram och lämna huset bara för denna lilla
ärekränkning; jag visste vad som väntade mig om jag gick min
väg.
Det gick några dagar.
Jag höll alltjämt till nere hos familjen, enär det var
för kallt i förstugan, där det ej fanns någon eldstad; på
natten sov jag på golvet inne i rummet. Den främmande
sjömannen bodde kvar i mitt rum och såg icke ut att
vilja flytta så snart. Vid middagstiden kom också
värdinnan in och berättade att han hade betalt henne i
förskott för en hel månad; förresten skulle han ta
styrmansexamen innan han reste. Det var därför han uppehöll
sig i staden. Jag stod och hörde på detta och förstod att
mitt rum nu var för evigt förlorat för mig.
Jag gick ut i förstugan och satte mig; om jag vore nog
lycklig att få något skrivet, så skulle det i alla händelser
vara här, i ensamheten. Det var icke längre min allegori,
som sysselsatte mig; jag hade fått en ny idé, en alldeles
förträfflig plan: jag ville författa ett en-akts-drama,
”Korsets tecken”, ämne från medeltiden. Särskilt
angående huvudpersonen hade jag allting uttänkt, en härlig,
fanatisk sköka, som hade syndat i templet, icke av
svaghet och icke av åtrå, utan av hat till himlen, syndat
alldeles vid altarets fot, med altarduken under sitt huvud,
bara av storartat förakt för himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
