Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 159
därifrån till domedagen, när allt skulle brinna upp, så en
liten avstickare ner till jordskalvet i Lissabon, varefter
det föresvävade mig något om en spansk spottkopp av
mässing och ett pennskaft av mässing, som jag hade sett
hos Ylajali. Ack ja, allt var förgängligt! Alldeles som
gräs som kastas i ugnen! Det slutade med fyra bräder
och en liksvepning — hos mamsell Andersen, till höger i
porten...
Och allt detta kastades omkring i mitt huvud i detta
förtvivlade ögonblick då min värdinna var i farten med
att jaga mig på dörren.
Han hör inte! skrek hon. Jag säjer, ni ska lämma huset,
nu vet ni det! Jag tror gud fördöme mig att karln är
tokig, jag! Nu går ni på eviga momangen, och inget
vidare prat om den saken.
Jag såg mot dörren, inte för att gå, absolut inte för att
gå; en fräck tanke föll mig in: om det hade varit en
nyckel i dörren, skulle jag ha vridit om den, stängt mig inne
tillsammans med de andra för att slippa gå. Jag hade
en alldeles hysterisk skräck för att komma ut på gatan
igen. Men det fanns ingen nyckel i dörren och jag reste
mig; det fanns ej något hopp mera.
Då blandar sig plötsligt min värds röst med hustruns.
Jag blev förvånad stående. Samme man, som nyss hade
hotat mig, tar underligt nog mitt parti. Han säger:
Det går inte an att jaga ut folk på natten, vet du. Det
är straff på det.
Jag visste ej om det var straff härpå, jag trodde det
icke, men det var kanske så, och kvinnan besinnade sig
snart, blev lugn och talade icke mera till mig. Hon satte
till och med fram två smörgåsar till mig till kvällsmat,
men jag tog icke emot dem, av pur tacksamhet mot
mannen tog jag icke emot dem, i det jag föregav att jag fått
mat ute i staden.
Då jag slutligen begav mig ut i förstugan för att gå till
sängs, kom madamen efter mig, stannade på tröskeln och
sade högt, medan hennes stora, havande mage putade ut
mot mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
