Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 161
praktfulla dag, den vita, ljusdruckna himlen, verkade
också alltför starkt på mig och jag tog till att gråta högt.
Vad är det som fattas er? frågade en man.
Jag svarade icke, skyndade bara bort, döljande mitt
ansikte för alla människor.
Jag kom ner till bryggorna. En stor bark med rysk
flagg låg och lossade kol; jag läste dess namn:
”Copègoro”, på sidan. Det förströdde mig en lång stund att
iakttaga vad som försiggick ombord på detta främmande
fartyg. Det måste vara nästan slutlossat, det låg redan
med IX fot över vattnet trots all den barlast det tagit in,
och när kolsjåarna klampade över däcket med sina tunga
stövlar, dånade det ihåligt i hela skrovet.
Solen, ljuset, den salta fläkten från havet, hela detta
brådskande och lustiga liv, ryckte upp mig och kom mitt
blod att levande bulta. Med ens föll det mig in, att jag
kanske kunde göra ett par scener på mitt drama medan
jag satt här. Och jag tog upp mina blad ur fickan.
Jag försökte att forma en replik i en munks mun, en
replik som skulle svälla av kraft och intolerans; men det
lyckades mig ej. Så hoppade jag över munken och tänkte
utarbeta ett tal, domarens tal till tempelskänderskan, och
jag skrev en halv sida på detta tal, varpå jag upphörde.
Det ville inte lägga sig det rätta klimatet över mina ord.
Brådskan omkring mig, hejarvisorna, vinscharnas larm
och det oavbrutna rasslandet av linbanekättingarna,
passade så litet till den luft av tät, möglig medeltid, som skulle
stå som en dimma i mitt drama. Jag lade ihop mina
papper och reste mig.
Nu hade jag likväl kommit i gång och jag kände tydligt,
att jag nu kunde uträtta något, om allt gick bra. Bara
jag hade ett ställe att ty mig till!l Jag tänkte efter,
stannade rent av mitt på gatan och tänkte efter, men kände
inte till ett enda ställe i hela staden, där jag kunde slå
mig ner en stund. Det blev ingen annan utväg, jag fick
gå tillbaka till härbärget i Vaterland. Jag kröp ihop vid
tanken och sade hela tiden till mig själv att det inte gick
an, men jag gled dock framåt och närmade mig oemot-
Sväu. 11 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
