Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sl 163
möda med att avhålla sig från att skratta högt. Han höll
sig över näsan.
Såg ni gubben? viskade han. Å Gud, såg ni gubben?
Han sitter och ser på! Och han lade sig på nytt in till
nyckelhålet.
Jag gick bort till fönstret och satte mig. Denna syn
hade obarmhärtigt bringat oordning i alla mina tankar och
vänt upp och ned på min rika stämning. Nå, vad angick
det mig? När mannen själv fann sig i det, ja till och med
hade sitt stora nöje av det, så fanns det ingen orsak för
mig att ta mig för när. Och vad gubben angick, så var
gubben en gubbe. Han såg det kanske inte en gång;
kanske satt han och sov; Gud vet om han inte till och med
var död. Det skulle inte förundra mig om han satt och
var död. Och jag gjorde mig ej något samvete av det.
Jag tog åter upp mina papper och ville visa bort alla
obehöriga intryck. Jag hade stannat mitt i en sats i
domarens tal: Så bjuder mig Gud och lagen, så bjuder
mig mina visa mäns råd, så bjuder mig ock mitt eget
samvete... Jag såg ut genom fönstret för att tänka efter
vad hans samvete skulle bjuda honom. Ett litet buller
trängde ut till mig från rummet innanför. Nå, det
angick mig inte, inte alls; gubben var dessutom död, dog
kanske i morse vid fyratiden; det där bullret var mig alltså
innerligt, rasande likgiltigt; vad fan satt jag då här för
och gjorde mina reflektioner över det? Tyst nu!
Så bjuder mig ock mitt eget samvete...
Men allt hade sammansvurit sig mot mig. Mannen där
vid nyckelhålet stod inte alls tyst, jag hörde tillbakahållna
fnissningar och såg att han skakade; ute på gatan tilldrog
sig också något som störde mig. En liten pojke satt och
pysslade för sig själv på den bortre trottoaren; han anade
ingen fara, knöt endast ihop en del pappersremsor och
gjorde ingen förtret. Plötsligt springer han upp och svär;
han springer baklänges ut på gatan och får syn på en man,
en vuxen man med rött skägg, som låg i ett öppet fönster
i andra våningen och spottade ner i hans huvud. Den
lille grät av ilska och svor vanmäktigt upp mot fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
