- Project Runeberg -  Svält /
165

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svält 165

kan inte skriva ett ord mer. Dörren går upp; paret nere
från rummet träder in.

Ännu innan jag får tid till att be om ursäkt, skriker
värdinnan alldeles handfallen:

Nej, Gud tröste och hjälpe mig, sitter han inte här
igen!

Förlåt! sade jag och jag ville ha sagt mer, men kom
inte längre.

Värdinnan slog upp dörren på vid gavel och skrek:

Går ni inte ut, så Gud fördöme mig, hämtar jag inte
polisen!

Jag reste mig.

Jag ville bara säga farväl till er, mumlade jag, och då
måste jag vänta på er. Jag har inte rört någonting, jag
satt här på stolen...

Ja, det gjorde ingenting, sade styrmannen. Vad fan
gjorde det? Låt människan vara!

Då jag kommit ned i trappan blev jag med en gång
ursinnig på denna tjocka, uppsvällda kvinna som följde mig
i hälarna för att få mig bort fort nog, och jag stod ett
ögonblick stilla, med munnen full av de värsta skällsord,
som jag tänkte slunga mot henne. Men jag betänkte mig
i tid och teg, teg av tacksamhet mot den främmande
mannen, som gick bakom henne och som skulle kunna höra
det. Värdinnan följde alltjämt efter mig och skällde utan
uppehåll, medan samtidigt mitt ursinne tilltog för vart steg
jag gick.

Vi kommo ner på gården, jag gick mycket långsamt,
ännu övervägande om jag skulle ge mig på värdinnan.
Jag var i denna stund alldeles vimmelkantig av raseri
och jag tänkte på den värsta blodsutgjutelse, ett trick som
kunde lägga henne död på stället, en spark i magen. Ett
stadsbud går förbi mig i porten, han hälsar men jag svarar
inte, han vänder sig til madamen bakom mig och jag hör

att han frågar efter mig; men jag vänder mig inte om.
Ett par steg utanför porten upphinner stadsbudet mig,
hälsar på nytt och hejdar mig. Han ger mig ett brev.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free