Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sväölit 167
att det visst inte var potatis, det var kålhuvuden, och jag
svor högtidligt på att det var kålhuvuden. Jag hörde
tydligt vad jag själv sade och svor medvetet gång på:
gång på denna lögn bara för att ha den angenäma
tillfredsställelsen att jag begick en desperat mened. Jag
berusade mig med denna makalösa synd, jag räckte upp
mina fingrar i vädret och svor med darrande läppar i
Fadern, Sonens och den Helige Andes namn att det var
kålhuvuden.
Tiden gick. Jag lät mig falla ner på ett trappsteg
bredvid mig och torkade svetten av min panna och hals, drog
in luft och tvang mig att vara lugn. Solen sjönk ner, det
led på eftermiddagen. Jag började åter grubbla över min
ställning; hungern blev skamlös mot mig och om några
timmar skulle det vara natt; det gällde att finna någon
utväg medan det ännu var tid. Mina tankar började att på
nytt kretsa kring härbärget som jag blivit fördriven från;
jag ville på inga villkor vända tillbaka dit, men kunde
ändå ej låta bli att tänka på det. Egentligen hade kvinnan
varit i sin fulla rätt att kasta ut mig. Hur kunde jag
vänta att få bo hos någon, när jag inte betalade för mig?
Hon hade till på köpet givit mig mat då och då; till och
med i går kväll, då jag hade retat upp henne, hade hon
bjudit mig smörgåsar, av godhet hade hon bjudit mig dem,
därför att hon visste att jag behövde dem. Så jag hade
ingenting att beklaga mig över, och jag började, medan jag
satt på trappan, att tigga och be henne om förlåtelse för
mitt uppförande. Isynnerhet ångrade jag bittert att jag
hade visat mig otacksam mot henne och till sist kastat
ett papper i hennes ansikte...
Tiokronan! Jag visslade till ett tag. Brevet som budet
kom med, var kom det ifrån? Först nu i detta ögonblick
tänkte jag klart på detta och anade med en gång hur det
bela hängde ihop. Jag blev sjuk av smärta och skam, jag
viskade Ylajali några gånger med hes röst och skakade
på huvudet. Var det inte jag, som till och med så sent
som i går hade bestämt mig för att stolt gå henne förbi
när jag mötte henne och visa henne den största likgiltig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
