Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Svölt
het? Och i stället för detta hade jag endast väckt hennes
medlidande och avlockat henne en allmosa. Nej, nej,
nej, det tog aldrig slut på min förnedring! Inte ens
inför henne hade jag kunnat behålla en respektabel
ställning; jag sjönk, sjönk på alla håll, vart jag vände mig,
sjönk till knäna, sjönk till livet, dök ner i vanäran och
kom aldrig upp igen, aldrig! Måttet var rågat! Taga
tio kronor i allmosa utan att kunna slunga dem tillbaka
mot den hemliga givaren, rafsa ihop slantarna med båda
händerna, var de än blevo bjudna, och behålla dem,
använda dem till logipengar, trots sin egen innersta
avsky..
Kunde jag inte skaffa åter dessa tio kronor på ett eller
annat sätt? Att gå tillbaka till värdinnan och få sedeln
tillbakalämnad, tjänade nog ingenting till; det måste också
finnas en annan utväg, när jag tänkte efter, om jag bara
ansträngde mig riktigt duktigt och tänkte efter. Här var
det vid Gud inte nog med att bara tänka på vanligt vis,
jag fick tänka, så att det gick genom hela min mänskliga
varelse, efter en utväg för dessa tio kronor. Och jag
satte mig att tänka på skarpen.
Klockan kunde väl vara omkring fyra, om ett par
timmar skulle jag kunna träffa teaterchefen, om jag bara
hade haft mitt drama färdigt. Jag tar upp manuskriptet
där jag sitter och vill med våld göra de tre, fyra sista
scenerna färdiga; jag tänker och svettas och läser om
det hela från början, men kommer ingen vart. Inga
dumheter! säger jag, ingen tjurskallighet här! Och jag går löst
på mitt drama, skriver ner allt som faller mig in bara för
att bli fort färdig och komma iväg. Jag inbillade mig själv
att jag hade ett nytt stort ögonblick, jag ljög mig full,
bedrog mig öppet och skrev på som om jag inte behövde
söka efter orden. Det var bra! Det är verkligen ett
fynd! viskade jag allt emellanåt; skriv ned det bara!
Till sist börjar emellertid mina sista repliker att bli mig
misstänkta; de stucko så bjärt av mot replikerna i de
första scenerna, desutom hade det inte alls lagt sig någon
medeltid i munkens ord. Jag knäcker min blyerts mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
