- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
27

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Förrådshushållning - Jordbruksdrift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sluta av att t.o.m. Gustaf Vasa själv ibland klagade över att han utspisades med surt öl. Den viktigaste följden av detta slags hushållning i fråga om behovet av andra varor bestod i en roll för saltet som man i nutiden knappast kan förstå. Eftersom denna vara ej alls fanns inom landet, blev den — och den ensam — vad som ur de breda lagrens synpunkt spelade en väsentlig roll i utrikeshandeln. Det innebar en verklig kalamitet att bli avspärrad ifrån salttillförsel, och härav begagnade sig också de makter som lågo i krig med Sverige eller dess tillfälliga härskare, bl.a. under Erik av Pommern. Humle odlades i någon mån inom landet men icke tillräckligt och var likaledes föremål för en i allas ögon viktig import. Av förrådshushållningens karaktär följde också den ofantliga roll som kryddorna spelade i äldre tiders fantasi och hushållning. Den förklarar att man under århundraden förde kolonialkrig, med makten över kryddhandeln såsom en av huvudanledningarna, och att kryddmarknaden utgjorde en av handelns mest eftersökta ädelstenar; trots att nutiden ingalunda drar sig för krig i handelssyfte, förekommer nu icke kryddhandeln som motiv till krigföring, helt enkelt därför att kryddornas egen roll har blivit så obetydlig. Men man torde kunna gå ut ifrån att födan i äldre tider var så dålig, ofta säkerligen direkt fördärvad, att den måste kryddas mycket starkt för att över huvud taget gå ner, och att fallet var likadant med ölet.

Jordbruksdrift

Förrådshushållningens allenaherravälde hade till stor del sin förklaring i jordbruksdriftens egendomliga karaktär. Det rådde en ständig oro för att spannmålstillgången skulle vara otillräcklig, och därför kom det över huvud taget sällan i fråga att odla foder på åkern, endast — att döma av landskapslagarna — med något undantag för havre åt hästarna; åkern ansågs knapp redan för människoföda. Följden var att kreaturen icke kunde få nämnvärd föda eller åtminstone nämnvärd näring från den odlade jorden utan måste hållas på bete, i slättbygder på ängar och hagar i och omkring byarna men eljest i stor utsträckning på skogen, som då hade betydligt större utbredning än nu. Därtill kom att skogsbetena ansågos särskilt saftiga och att det därför föreföll som slöseri att icke tillgodogöra sig dem; om detta skulle vara möjligt, måste kreaturen hållas på skogen. I fråga om skogsbygderna var det därför endast naturligt att just inga kreatursprodukter skulle komma fram under vegetationsperioden; mjölken fick kärnas till smör och smöret grönsaltas för att kunna hålla sig. Långt svårare att förklara är att — de utan all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free