Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Förrådshushållning - Jordbruksdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluta av att t.o.m. Gustaf Vasa själv ibland klagade över att han
utspisades med surt öl.
Den viktigaste följden av detta slags hushållning i fråga om
behovet av andra varor bestod i en roll för saltet som man i nutiden
knappast kan förstå. Eftersom denna vara ej alls fanns inom landet,
blev den — och den ensam — vad som ur de breda lagrens
synpunkt spelade en väsentlig roll i utrikeshandeln. Det innebar en
verklig kalamitet att bli avspärrad ifrån salttillförsel, och härav
begagnade sig också de makter som lågo i krig med Sverige eller dess
tillfälliga härskare, bl.a. under Erik av Pommern. Humle odlades i
någon mån inom landet men icke tillräckligt och var likaledes
föremål för en i allas ögon viktig import. Av förrådshushållningens
karaktär följde också den ofantliga roll som kryddorna spelade i äldre
tiders fantasi och hushållning. Den förklarar att man under
århundraden förde kolonialkrig, med makten över kryddhandeln såsom en av
huvudanledningarna, och att kryddmarknaden utgjorde en av
handelns mest eftersökta ädelstenar; trots att nutiden ingalunda drar
sig för krig i handelssyfte, förekommer nu icke kryddhandeln som
motiv till krigföring, helt enkelt därför att kryddornas egen roll har
blivit så obetydlig. Men man torde kunna gå ut ifrån att födan i
äldre tider var så dålig, ofta säkerligen direkt fördärvad, att den
måste kryddas mycket starkt för att över huvud taget gå ner, och
att fallet var likadant med ölet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
