- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
28

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordbruksdrift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jämförelse viktigare — slättbygderna förefalla i stort sett ha levat på alldeles samma sätt. De rikligt bevarade utspisningsstaterna från 1500-talet redovisa sålunda endast i rena undantagsfall över huvud taget någon mjölk, och endast helt obetydliga mängder därav när det någon gång sker; och det smör som kom till förtäring var så gott som undantagslöst salt, liksom ju fallet var med köttet. En hel del av detta låg i sakens natur, vad vegetationsperioden angick, därför att slakt ej rimligtvis kunde komma i fråga förrän på hösten. Men det blev ej annorlunda under vintrarna. Ty icke heller då hade kreaturen något väsentligt att ge. Det berodde på att de svältföddes, dvs. utspisades med foder utan större näringsvärde. Gustaf Vasa pekade på själva denna företeelse, som han allvarligt förebrådde bönderna; men det är ännu mer karakteristiskt att se vilken bot han tillrådde en god hushållare, nämligen insamling av ”halm, löv, skav, vass, bark”. Också andra födoämnen för kreaturen av ungefär samma slag förekommo, sålunda granris och nässlor samt icke minst hästdynga. Kreaturens hjälplöshet vid vårens inbrott är också vitsordad från många länder; de kunde då ofta icke stå på benen utan måste köras på kälkar eller dras vid svansarna ut till de första stråna. Kreaturens storlek svarade häremot. Hans Forssell har belyst det såväl genom att visa deras obetydliga slaktvikt och mjölkavkastning som genom att peka på bevarade benrester av äldre tiders husdjur; om svinen säger han att bevarade käkben äro knappt hälften så stora som på den tid då han skrev, 1870-talet, och ”mjölkkon i k. Gustafs ladugårdar företedde en skapnad som i våra dagar skulle anses lagom för en årsgammal kalv av god herrgårdsras”. Hushållningens prägel ledde till det vid första påseendet oväntade resultatet att Sverige fick ett påfallande stort exportöverskott av smör — stort åtminstone i jämförelse med exporten som helhet. Av Lübecks tullräkenskaper för 1360-talet kan man sålunda se att smöret vid det tillfället representerade ett större exportvärde än summan av två så grundläggande svenska exportvaror som järn och koppar, varvid det visserligen måste tilläggas att smöret å andra sidan ibland alldeles kunde saknas, för att återkomma som normal företeelse i 1500-talets export. Situationen är lärorik ur synpunkten av den skillnad som därvid kom till synes mellan en varas roll i produktion och i utrikes avsättning. Just därför att mjölk och smör icke kunde eller icke ansågos böra konsumeras i färskt tillstånd uppstod ett överskott för export, på samma sätt som exempelvis spannmålsexporten från Ryssland under tsarregimen sammanhängde med att så litet stod till böndernas förfogande — det sistnämnda uttryckt med den tillspetsade formuleringen att exporten berodde på böndernas svält. Emellertid tillkommer som förklaring till de medeltida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free