Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordbruksdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbruksdrift 29
Åkerbruket under 1500-talet försiggick i gamla medeltida former.
Plöjning, sådd och skörd sköttes kollektivt, sedan bystämman beslutat
när arbetet skulle göras. T.v. visas en plog, en vält och en harv och
t.h. tröskning med slaga. III. ur Olaus Magnus Historia
förhållandena att kreaturen visserligen voro mycket små och avkastade
mycket litet i jämförelse med vad man senare har vant sig vid, men
att deras antal å andra sidan var mycket stort. Att det var stort i
förhållande till den odlade ägovidden är visserligen en ganska
ovidkommande synpunkt, eftersom kreaturen ju ej hämtade sin näring
därifrån; men också om man anlägger andra måttstockar får man
höga siffror, beroende på ivem att tillgodogöra sig de i sig själva
saftiga naturbetena och att slå också de mest avlägsna naturliga
ängar. Detta förklarar också att hudar tidtals utgjorde en huvudpost
i landets export; man kan tillägga att just kreaturens magerhet gav
dem mycket hud i förhållande till köttet.
Det framgår härav att en hel del av förrådshushållningen får sin
förklaring av jordbruksdriftens karaktär, men att denna ej förklarar
hushållningen som helhet. Sålunda behandlades fisken på samma
sätt som köttet, dvs. torkades och saltades, trots att den naturligtvis
icke stod i någon förbindelse med jordbruket; och icke heller det
hårda brödets roll förklaras därigenom. Vill man söka rationella
eller rationalistiska förklaringar till företeelser av denna typ, så ligger
det nära till hands att räkna med en önskan om att icke göra födan
alltför aptitretande och därför alltför slösaktigt konsumerad, så som
vi själva ha haft erfarenhet av under det första världskriget. Gustaf
Vasas stränga föreskrifter om att den färska födan skulle läggas upp
i visthusen, och konsumeras först när den hade blivit årsgammal, ger
avgjort intryck av att han såg något moraliskt förkastligt i normal
förtäring av färsk föda. Detta var säkerligen en uppfattning med
gamla traditioner, varigenom visserligen ingenting är sagt om hur
den från början hade uppkommit. Det är också klart att moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
