- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
32

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordfördelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

även jordstyckning för avyttring. Då alla innehavare av de därigenom lösgjorda styckena likaledes önskade ha jord i alla de olika gärdena, så blevo de ursprungliga skiftena i allmänhet kluvna på längden och sålunda ännu smalare än från början, varjämte nyodlingarna föranledde motsvarande uppdelning av senare upptagna skiften. Om vid något senare tillfälle den en gång uppdelade jorden delvis på nytt förenades på samma hand, så behövde detta icke medföra återgång i uppdelningen, för den händelse icke de på detta sätt förenade skiftena lågo bredvid varandra. Bytvånget är ett träffande namn på denna ordning, ty den band de särskilda böndernas rörelsefrihet till händer och fötter, den höll dem alla fast i ett ofrånvikligen gemensamt system. De särskilda styckena voro ju alldeles för smala att kunna brukas var för sig, och fastän den odlade jorden var underkastad individuell äganderätt, blev brukningen därigenom med naturnödvändighet enhetlig. En byfogde eller byäldste, eventuellt ”grannelaget” som helhet, bestämde i enlighet med lagarnas byggningabalkar och längre fram enligt på dem grundade byordningar när alla skulle plöja, så och skörda, ingen före och ingen efter; först sedan detta hade skett, fingo kreaturen släppas ut att beta på stubbåkern. Det betydde att också brukningssättet oundgängligen blev enhetligt. Ingen kunde använda andra sädesslag eller sädesslag i annan ordning än grannarna; att icke höstsäd kunde införas när grannarna använde vårsäd följde redan av att dessa säden skulle sås och skördas vid sinsemellan olika tidpunkter. Som illustration till hur systemet såg ut kan man citera en artikel i Salvii Lärda tidningar från år 1755, som ger det hela en mycket åskådlig prägel, visserligen med understrykning av dess svagheter: ”Samfälle i åker, äng, skog och mark är just en Amma till ett lands fattigdom; ty så länge ingen vet eller råder om sitt, är hela hushållningen omskiftelig, som Månan, dock mera av- än tilltagande. Jag vill nämna ett eller två av de otaliga fördärv, som berörde samfälle förorsakar. Där grannar ligga samfälls i åker och äng, får åkern ofta ligga okörder, eller ock köres den i otid. En måste så, när grannen sår, evad åkren är redig eller ej. En måste skära när grannen skär, vad säden är mogen eller ej. En får ej förbyta sädet, till åkrens och sädens förfriskning, så vida grannen det nekar. En måste slå sitt hö, när grannen så gör, merendels omoget och i bästa växten. En måste låta, till sin största skada, beta slåttes-ängen om höst och vår, efter grannen så befaller.” Under förutsättning av en despotisk vilja i toppen, så som t.ex. i det nuvarande Sovjet-Ryssland, hade det varit möjligt att förena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free