Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Naturahushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38 Medeltiden
naturabetalning, ofta anknutna till ordet värdörar. Exempelvis i
kap. XVI av Köpmålabalken i Magnus Erikssons stadslag talades
om de ”värdöra” man får sälja i skepp, och i kap. V av
Jordabalken hette det specificerat: ”Detta är de värdöra man skall
återlösa tomt sina...: guld, silver, redopenningar, kom, nöt, fläsk, smör,
säl, vadmal, lärft, kläde, oskuret och aldra handa värdöra”; som man
finner var det en riklig provkarta på de varor som kunde användas
till motprestationen, och likväl uttömde beteckningen ej på långt
när vad som i olika sammanhang kunde förekomma. I en hel del
andra fall omtala lagarna visserligen penningbetalning som motsats
till betalning i annan form, t.ex. jord eller penningar. Men en
närmare granskning leder vanligen till det intrycket att ordet penningar
där närmast står som uttryck för betalning i alla former utom den
först angivna, sålunda i det nämnda exemplet all betalning som icke
sker genom överlåtelse av jord; och när det är fallet, kan man alls
icke vara säker på att betalning i pengar ens har varit åsyftad. Icke
desto mindre fattas det ej exempel på att man har att räkna med en
verklig avsikt i Medeltidslagarna att föreskriva betalning i pengar och
ingenting annat, fastän det t.o.m. då är en öppen fråga, i hur stor
utsträckning verkligheten såg ut på det sätt lagen åsyftade. Det ligger
avgjort närmast till hands att tänka sig åtminstone lika utbredd
naturahushållning under Medeltiden som på 1500-talet, och i så fall
var det vanliga att pengar icke, eller åtminstone icke pengar annat
än i förening med annat, tjänade som betalning vid transaktioner.
Vid sidan av sin roll som bytes- och betalningsmedel ha emellertid
pengarna också andra uppgifter, och dessa spelade i äldre tider en
proportionsvis mycket större roll än för närvarande, i jämförelse
med pengarnas egenskap av bytesmedel. Närmast gäller det därvid
egenskapen av värdemätare, den enhet vari alla slags prestationers
värde uttryckes. Det förekom visserligen också att andra och t.o.m.
ganska olika varor i äldre tider fyllde denna funktion; men pengarna
fingo likväl här tidigt en ganska förhärskande ställning, och det
gäller att ej tolka uttrycken härför som innebärande att pengar
verkligen kommo till användning. När landskapslagarna exempelvis tala
om böter på trettio eller fyrtio mark, så får man icke uppfatta detta
som om den skyldige skulle ha haft att komma med beloppet i silver
eller silvermynt; utan han utgjorde så och så många tunnor
spannmål, nötkreatur eller dylikt och fick dem då värderade till
bötesbeloppet, som alltså var uttryckt i pengarna såsom värdemätare.
Denna räkning i pengar var så utbredd att den så att säga smittade
av sig; sålunda talade man om ”öresland” och ”örtugsland”, ”en
penning säd”, ”en mark (öre, örtug) vadmal” o.s.v.
Slutligen fyllde de slagna mynten, ej blott omyntad ädel metall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
