- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
38

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Naturahushållning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturabetalning, ofta anknutna till ordet värdörar. Exempelvis i kap. XVI av Köpmålabalken i Magnus Erikssons stadslag talades om de ”värdöra” man får sälja i skepp, och i kap. V av Jordabalken hette det specificerat: ”Detta är de värdöra man skall återlösa tomt sina...: guld, silver, redopenningar, kom, nöt, fläsk, smör, säl, vadmal, lärft, kläde, oskuret och aldra handa värdöra”; som man finner var det en riklig provkarta på de varor som kunde användas till motprestationen, och likväl uttömde beteckningen ej på långt när vad som i olika sammanhang kunde förekomma. I en hel del andra fall omtala lagarna visserligen penningbetalning som motsats till betalning i annan form, t.ex. jord eller penningar. Men en närmare granskning leder vanligen till det intrycket att ordet penningar där närmast står som uttryck för betalning i alla former utom den först angivna, sålunda i det nämnda exemplet all betalning som icke sker genom överlåtelse av jord; och när det är fallet, kan man alls icke vara säker på att betalning i pengar ens har varit åsyftad. Icke desto mindre fattas det ej exempel på att man har att räkna med en verklig avsikt i Medeltidslagarna att föreskriva betalning i pengar och ingenting annat, fastän det t.o.m. då är en öppen fråga, i hur stor utsträckning verkligheten såg ut på det sätt lagen åsyftade. Det ligger avgjort närmast till hands att tänka sig åtminstone lika utbredd naturahushållning under Medeltiden som på 1500-talet, och i så fall var det vanliga att pengar icke, eller åtminstone icke pengar annat än i förening med annat, tjänade som betalning vid transaktioner. Vid sidan av sin roll som bytes- och betalningsmedel ha emellertid pengarna också andra uppgifter, och dessa spelade i äldre tider en proportionsvis mycket större roll än för närvarande, i jämförelse med pengarnas egenskap av bytesmedel. Närmast gäller det därvid egenskapen av värdemätare, den enhet vari alla slags prestationers värde uttryckes. Det förekom visserligen också att andra och t.o.m. ganska olika varor i äldre tider fyllde denna funktion; men pengarna fingo likväl här tidigt en ganska förhärskande ställning, och det gäller att ej tolka uttrycken härför som innebärande att pengar verkligen kommo till användning. När landskapslagarna exempelvis tala om böter på trettio eller fyrtio mark, så får man icke uppfatta detta som om den skyldige skulle ha haft att komma med beloppet i silver eller silvermynt; utan han utgjorde så och så många tunnor spannmål, nötkreatur eller dylikt och fick dem då värderade till bötesbeloppet, som alltså var uttryckt i pengarna såsom värdemätare. Denna räkning i pengar var så utbredd att den så att säga smittade av sig; sålunda talade man om ”öresland” och ”örtugsland”, ”en penning säd”, ”en mark (öre, örtug) vadmal” o.s.v. Slutligen fyllde de slagna mynten, ej blott omyntad ädel metall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free