Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Naturahushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturahushållning 39
eller föremål som hade tillverkats därav, en viktig uppgift som form
för skattsamling och förmögenhetsplacering, särskilt viktig i oroliga
tider, då det gällde att ha sin förmögenhet i sådan form att det var
lätt både att gömma undan den och att föra den med sig. De i
myntfynden hittade pengarna måste av allt att döma ha gjort tjänst
på detta sätt.
Om man sedan återgår till pengarnas ojämförligt viktigaste
uppgift, som bytes- och betalningsmedel, dvs. till deras närvaro eller
frånvaro i denna egenskap, så visar det sig att naturahushållningen
innefattade tre olika slag av företeelser, som dock hade en mycket
viktig gemensam innebörd just i att pengarnas roll var obefintlig
eller obetydlig; tillvaron av pengar har nämligen en så enastående
stor betydelse för det ekonomiska livets hela prägel, att denna prägel
blir en annan allt efter deras till- eller frånvaro.
Till en början kan man utan tvekan uppfatta också
självhushållningen som en form av naturahushållning, därför att pengarna ju
där, i frånvaro av byte över huvud taget, voro alldeles betydelselösa.
Detta betydde nu ej mycket, därför att det hermetiskt slutna
hushållet i alla händelser ej tillhörde historisk tid. Men därnäst
kommer vad man vanligen uppfattar som naturahushållningens egentliga
kärna, nämligen det s.k. direkta bytet, då varor och tjänster byttes
mot varandra utan mellankomst av något annat. Förmodligen har
det direkta bytet i äldre tider spelat en dominerande roll, men dess
svårigheter måste alltid ha varit uppenbara. Det direkta bytet kräver
nämligen att de bytande parterna skola befinna sig i den egendomliga
situationen att på en och samma gång önska ha vad motparten vill
avvara och önska avstå vad motparten önskar förvärva.
När vi kunna studera naturahushållningen på närmare håll,
nämligen under Gustaf Vasas tid, visar det sig också att man i många
fall hade funnit vägen till en tredje form av naturahushållning,
nämligen genom att införa en ”mellanvara”. För att komma fram till
den vara man i verkligheten ville ha fick man då först skaffa sig
en annan vara, som fyllde uppgiften av ”mellanvara” och som man
sedan i sin tur bytte bort mot vad man önskade förvärva; det mötte
icke heller något hinder att använda flere sådana ”mellanvaror”
efter varandra. Nu äro pengarna den idealiska mellanvaran, som
smärtfritt går i byte mot alla varor åt bägge sidor; pengarna kunna
rent av definieras som den allmänt godtagna mellanvaran. Men
det tog lång tid innan man vande sig av med byte mellan olika varor
och prestationer utan pengarnas mellankomst; och man fick då vad
det nu gäller, nämligen det indirekta bytet utan pengar, eller — med
samma uttryckssätt som nyss — byte väl med hjälp av en
mellanvara, men icke av någon allmänt godtagen mellanvara. Den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
