Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Naturahushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40 Medeltiden
roll som all äldre lagstiftning och uppfattning tillerkände
mellan-handeln var säkerligen till stor del ett uttryck härför.
Låt mig ta ett konkret exempel från Gustaf Vasas tid.
Dalslands-bönderna hade smör att avvara och önskade fisk ifrån Viken, dvs.
Bohuslän. Men de bohuslänska fiskarna hade intet behov av
böndernas smör. Enda utvägen för dessa bestod då i att vända sig till
något ställe där deras smör var välkommet; de begåvo sig till
Värm-landsberg, dvs. den värmländska bergslagen, och avyttrade där
smöret emot järn, varefter de företogo ett nytt byte genom att föra
järnet till Viken och mot detta förvärva den redan från början
eftersträvade fisken. Detta exempel har haft en mängd
motsvarigheter kors och tvärs i Sveriges rike och säkerligen ofta även i
praktiken inneburit att flere mellanhänder efter varandra ha måst träda
in för att nå fram till målet. Naturligtvis var icke blott det direkta
bytet utan också det indirekta naturabytet ofantligt mycket
klumpigare än ett penningbyte, där man bara behöver avlämna och ta
emot pengarna för att omedelbart komma fram till sitt mål; men
det indirekta övervann likväl det direkta bytets grundläggande
svårighet, att man icke kunde finna parter i den ställning att byte över
huvud taget blev möjligt.
Den gemensamma verkan av all naturahushållning har varit en
mycket stark bundenhet. Med den ekonomiska teoriens vanliga
uttryckssätt kan man säga att naturahushållningen icke tillät ett lika
fritt konsumtionsval som penninghushållningen. För att klargöra
sammanhanget på den punkten kan man välja det kanske största
exemplet på det ännu i dag kvarlevande naturabytet, nämligen
hembiträdenas ställning. Väljer man ett välsituerat hem i en stadsdel
med höga hyror, så torde man kunna säga, att den del av sin
avlöning som hembiträdet får i form av kost och logi är ungefär
dubbelt så stor som den kontanta lönen. Men löntagaren har intet som
helst inflytande på användningen av dessa två tredjedelar av sin lön.
Hon har att ta emot en ”jungfrukammare” och ett kosthåll sådana
som familjen kan eller vill tillhandahålla, fastän man icke tar fel om
man antar att hon i det alldeles övervägande flertalet fall betydligt
skulle föredra en sämre bostad och billigare föda mot att få
skillnaden kontant, dvs. till fri disposition. Detta exempel kan utsträckas
över hela samhället, under förhållanden då människorna allmänt
leva i naturahushållningens former.
Sin tillämpning har naturahushållningen icke minst haft på den
offentliga förvaltningen, vars karaktär i andra hänseenden nyss
belystes. Redan själva frälset utgjorde tydligen ett na turabyte,
nämligen ett byte av skattefrihet från kronans sida mot russtjänst från
frälsemannens. På motsvarande sätt voro förläningarna ett sätt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
