Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Bergshantering - Hanseatiskt inflytande och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50 Medeltiden
åtminstone nyss hade börjat nå — den europeiska marknaden. Så
till vida blev detta ett ödesdigert arv, som maktägarna aldrig kunde
förmå sig till att inse kortvarigheten av silverbrytningens blomstring
och därför århundraden fram i tiden lade ned kostnader på en
verksamhet som sällan gav tillbaka ens större delen av vad man kostade på den.
Långt viktigare, särskilt med hänsyn till framtiden men ganska
säkert också redan under Medeltiden, var emellertid
kopparhanteringen. De äldsta urkunderna om dess tillvaro — som också äro de
äldsta för Sveriges bergshantering över huvud taget — tillhöra
1280-talet och gälla Stora Kopparberg eller Falu gruva, som också till
det sista blev nästan den enda viktiga kopparfyndigheten i Sverige;
all sannolikhet talar för att brytningen var äldre än de äldsta
urkunderna, ty dessa tyda på att verksamheten då var i gång. Men hur
gammal driften var kan lika litet avgöras i detta fall som i fråga om
bergshanteringens övriga grenar; det ligger också nästan i sakens
natur att en ny företeelse som regel behöver tid för att
uppmärksammas i större kretsar och bli föremål för sådan reglering som i
allmänhet utgör förutsättningen för tillkomsten av urkunder som
behandla den. Också koppar gick tidigt till export, och de källor man
har från slutet av Medeltiden tyda rent av på större koppar- än
järn-export. Den svenska kopparhanteringens egentliga blomstring skulle
emellertid ganska länge låta vänta på sig.
Hanseatiskt inflytande och handel
När Sverige under Medeltidens senare århundraden hade fått en
bergshantering på icke mindre än tre metaller och export av
åtminstone två bland dem, så skapade kapitalanskaffningen och handeln
för dessa ändamål uppgifter som alldeles överstego förmågan hos
dåtidens svenskar. De som ryckte in voro Nord-Europas då ledande
köpmän, hanseaterna, och närmast deras ojämförligt mest
inflytelserika grupp lübeckarna. Redan tidigt under 1300-talet finner man
lübeckare som delägare i Falu gruva, och sedan kan man spåra det
tyska inflytandet över hela Bergslagen; ännu i dag kommer det till
synes i sådana ortnamn som Garpenberg och Garphyttan — ty ”garp”
var ett öknamn på tyskarna — liksom åtminstone i en hel del fall
i namn av typen Saxhyttan och Saxåhyttan, såsom åsyftande
sach-sare. Detta var det första utländska inflytande som fick väsentlig
betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, och inflytandet var
särdeles långt ifrån att inskränka sig till bergshanteringen.
Medelpunkten i Hansans och närmast Lübecks kommersiella
verksamhet utgjorde mellanhandeln mellan Östersjön och Nordsjön, i
synnerhet mellan det södra Östersjöområdet och Flandern. Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
