Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden / 53 Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Hanseatiskt inflytande och handel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan läto utrikeshandeln försiggå i sina egna hamnstäder. I nutiden
skulle man förmodligen — för övrigt med tvivelaktig rätt — anse
att detta hade inneburit ett oförmånligt läge; men samtiden
uppfattade det icke så. Passivhandeln, som i stor utsträckning blev ett
naturabyte mellan inhemska och utländska varor, ansågs tvärtom
såväl i slutet av Medeltiden som isynnerhet av lübeckarnas politiska
besegrare Gustaf Vasa som en stor fördel. Den medvetna
tankegången var därvid att man på så sätt fick ett bättre handelsstrategiskt
läge, både bättre betalt för sina egna varor och billigare pris på de
utländska, därför att motparten var tvungen att köpa och sälja, om
hans resa icke skulle vara förgäves. Det är emellertid möjligt att en
äldre, i synnerhet från den venetianska handelspolitiken
härstammande tradition kan ha medverkat; men som jag nyss antydde, ligger
det ingenting oförnuftigt i tankegången som sådan, också om den
har lika liten allmängiltighet som den motsatta.

Föremålen för den i sig själv mycket obetydliga utrikeshandeln
framgår i någon mån av en översikt av Stockholms handel med
Lübeck, den enda som man för Medeltidens del kan följa i detalj,
nämligen dels för 1360-talet och dels för 1400-talets slutår. När
siffrorna därvid meddelas, måste det emellertid understrykas att man
i brist på fortlöpande uppgifter ingalunda kan vara säker på att de
motsvarade normalförhållandena. Så t.ex. redovisade närliggande år
i importen mycket mer salt i förhållande till kläde och linne än de
siffror som nu skola meddelas för 1368; och mot 1400-talets slut
bestod exporten alldeles övervägande i koppar och järn, medan smör
alldeles saknades. De antydda siffrorna för handeln mellan Stockholm
och Lübeck mot slutet av 1360-talet hade, procentuellt uttryckta,
följande utseende:

Export	Procent
Smör	44.6
Järn	20.1
Koppar	17.5
Pälsvaror och hudar	16.0
Annat	1.8
100.0
Import	Procent
Kläde (och obetydligt linne)	51.3
Salt	22.9
Annat (kryddor, olja, vin, öl m.m.)	25.8
100.0

Som redan har nämnts, kom klädet i främsta rummet — i Lübecks
handel t.o.m. helt och hållet — från Flandern, saltet i denna handel
helt och hållet från Lüneburg, men efter 1370 också helt eller delvis
— under sitt nyss angivna namn bajsalt — från Baie de Bourgneuf
på franska Atlantkusten; först på 1500-talet började det tas ännu
längre söderifrån, nämligen från Brouage — med karakteristisk svensk
förvanskning kallat Brovassen — innanför Ile d’Oléron. Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>