Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Hanseatiskt inflytande och handel - Stadsbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54 Medeltiden
domligheterna hör att man över huvud taget icke veterligen finner
uppgifter om Skånesill som svensk importvara och att humle ej
tycks ha tagits från Lübeck.
Stadsbildning
Det rådde givetvis många förbindelser mellan å ena sidan den nu
framställda handelsutvecklingen samt å andra sidan uppkomsten och
utvecklingen av städer i Sverige. I själva verket hade emellertid både
handel och städer haft en här hittills förbigången tillvaro långt före
hanseaternas tid.
Vad först handeln beträffar, förekom under Vikingatiden och t.o.m.
dessförinnan en ganska utgrenad både aktiv- och passivhandel, såväl
tidigt via staden Hedeby (också kallad Slesvig) som senare mer
direkt med det frankiska riket. Betydligt viktigare var emellertid
efter allt att döma förbindelsen österut, genom Ryssland till Bysans
och Centralasien. I den mån handeln söderut förmedlades av
utländska köpmän, voro de framför allt friser. Österifrån kommo också
vissa utländska köpmän, bl.a. tillhörande det egendomliga
köpmans-folket kazarerna vid Kaspiska havet, som kunna visas ha besökt
Sverige — en av dem tros t.o.m. ha begravts i Birka. Emellertid var
handeln österut uppenbarligen i stor utsträckning en aktivhandel,
bedriven av svenska ”farmän”, som foro i ”österled” ej blott som
vikingar utan också som köpmän och kanske oftast omväxlande som
det ena och det andra. Huvudrollen spelade därvid utan jämförelse
Gotland, såsom framgår av de enorma fynd av utländska mynt som
gjorts där; men också den svenska Östersjökustens befolkning deltog
i aktivhandeln. Det förefaller sannolikt att denna handel var av vikt
ej blott österut utan också söderut, sedan arabernas framträngande
hade spärrat Mellan- och Syd-Europas direkta förbindelser med
Orienten. Vad handeln kvantitativt betydde är visserligen sannolikt
omöjligt att säga, ty det enda möjliga siffermässiga underlaget är
myntfynden, och deras översättning i totalbelopp för omsättningen är
förmodligen omöjlig och har i alla händelser icke försökts. Bland
varorna märkas två som icke sedan ha spelat någon roll i den
nordiska handeln, nämligen slavar och bärnsten.
Efter Vikingatiden upphörde denna handel fullständigt och
lämnade nästan ingenting i arv åt den egentliga Medeltiden, vilket är
anledningen till att jag här icke uppehåller mig längre vid den, trots
dess ganska påtagliga betydelse för den tid då den bedrevs. Det är
ej lätt att finna anledningen till att svenskarna gjorde sig så urarva
i förhållande till denna tidiga blomstring av handeln och blevo så
fullständigt beroende av utländsk aktivitet som det sedan visade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
