Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Stadsbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadsbildning 55
Men själva faktum måste i viss mån ställa Vikingatidens handel
utanför en framställning av Sveriges ekonomiska historia, därför att
det historiska händelseförloppet måste ha till sitt föremål ett i tiden
förlöpande sammanhang, och därför icke kan anses i någon högre
grad påverkat av till tiden isolerade företeelser, som ej satte spår
i fortsättningen.
Övergår man då till frågan om det svenska stadsväsendet under
Medeltiden, så visar det sig att redan Vikingatidens handel
medförde den äldsta stadsbildningen och att kontinuiteten där var
betydligt starkare än i fråga om handeln.
Innebörden av ordet stad är visserligen bland de mer mångtydiga,
och största delen av den enorma stadshistoriska litteraturen — särskilt
litteraturen om städernas uppkomst — sysslar i verkligheten med
sådant som icke tillhör ekonomisk eller ens social historia utan utgår
från rätts- och förvaltningshistoriska problemställningar. Ur
ekonomisk synpunkt bör en stad rimligtvis uppfattas som ett samhälle för
vilket byte med andra samhällen är av avgörande betydelse, ja t.o.m.
en livsförutsättning; det gäller därvid vanligen i första rummet byte
med den omgivande bygden, men bytet sträcker sig i fråga om många
bland de viktigare städerna också till avlägsna trakter. En stad är
med andra ord ur ekonomisk synpunkt ett icke självförsörjande
samhälle och i synnerhet ett samhälle som icke är självförsörjande på
livsmedelsområdet. Emellertid finns det samhällen varom detta gäller
och som man icke desto mindre aldrig uppfattar som städer, och för
att komma till en snävare begränsning måste också den sociala
synpunkten anläggas. Socialt, närmare bestämt ur bebyggelsens synpunkt,
aro städer tätorter, där alltså en större eller mindre befolkning lever
på ett mycket trängre område än i landet som helhet. Tydligen
medför just detta omöjligheten för en sådan befolkning att själv täcka
sitt livsmedelsbehov. Ty en produktion som skall täcka människors
totala behov av livsmedel tar nästan alltid större utrymme i anspråk
an fallet är med produktionsgrenar som täcka andra behov.
Samhällen av detta slag hörde till dem som i likhet med och redan före
de bergsbruksidkande samhällena i rättsligt och administrativt
hänseende brötos ut ur jordbruksbygden och blevo ”immuniteter”.
Den iver för att grunda städer som i tilltagande grad gjorde sig
fällande ända in på 1600-talets mitt medförde att ett stort antal
samhällen utrustades med stadsprivilegier utan att ha några
möjligheter till en däremot svarande näringsutövning, och de blevo
därigenom helt enkelt med stadsprivilegier utrustade bondbyar. Detta
fällde dock endast i jämförelsevis måttlig utsträckning de medeltida
städerna, ty dessa hade, i helt annan grad än sådana städer som
skulle komma att grundas längre fram, huvudsakligen under 1600-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
