- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
56

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Stadsbildning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1600-talet, vuxit upp ”av sig själva”, med andra ord som resultat av ett föreliggande behov, det må ha varit av det ena slaget eller det andra. Följden var också att de under Medeltiden tillkomna städerna visade mycket starkare livskraft än de längre fram grundade, av vilka mycket få kommo till någon egentlig blomstring. Också när det förelåg ett behov av städer, var emellertid deras karaktär undantagslöst, århundraden framåt i tiden, så till vida utpräglat agrarisk att det hölls en mängd djur i städerna och särdeles ofta också åkerbruk bedrevs där. T.o.m. Stockholm hade på Gustaf Adolfs tid och ännu längre fram i tiden en stor djurstock av olika slag, på 1620-talet ej blott över 300 hästar utan också omkr. 750 nötkreatur, ett antal får och getter samt en så enorm mängd svin att antalet närmade sig 1 400. Också om man icke kan säga hur stor del därav som hölls i staden inom broarna, är det intet tvivel om att detta gällde en stor del av dem. Bland husdjuren intogo svinen så till vida en särställning som de fyllde ett slags renhållningsuppgift, visserligen samtidigt med att de ej själva bidrogo till renligheten. Sådana förhållanden voro naturligtvis ägnade att ytterligare försämra ett hälsotillstånd och en snygghet som redan oavsett detta lämnade särdeles mycket övrigt att önska i moderna ögon; det brokiga djurlivet passade ju över huvud taget icke för sådana trånga stadsgator som vi ännu kunna studera. Men tillståndet var mycket mer agrariskt på andra håll, särskilt i så måtto att också jordbruk i bokstavlig mening spelade en stor roll där. I Härnösand hade man t.ex. försummat att ringa sina svin, och följden blev att de (under 1700-talets första år) bökade upp Stortorget; i Piteå klagades det ännu för hundra år sedan (1836) att ”hela korporalskaper” av getter strövade omkring och förstörde — rågåkrarna. Den äldsta och nästan helt och hållet Vikingatiden tillhörande staden på det svenska fastlandet var Birka, beläget på Björkön i Mälaren och ganska väl känt genom de utgrävningar som där företagits. Birka besöktes av Ansgarius vid hans bägge resor till Sverige omkring åren 830 och 850, såsom omtalas i hans levnadsteckning; staden bör ha varit något äldre, fastän den vanligen ej har daterats längre tillbaka än slutet av 700-talet. Efter ett par hundra års tillvaro tycks den ha försvunnit och existerar numera över huvud taget icke ovan jord. Den följdes emellertid tämligen omedelbart av en annan stad, som ännu finns kvar, fastän i särdeles anspråkslösa dimensioner, nämligen Sigtuna; och därefter komma andra i jämförelsevis stort antal. I huvudsak utanför det svenska stadsväsendets utveckling låg därjämte Visby, som svingade sig upp till Östersjöns främsta handelscentrum, utan tvivel i direkt förbindelse med gotlänningarnas äldre roll som de främsta bland Vikingatidens svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free