Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Stadsbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stadsbildning 57
köpmän. I Visby uppkom redan på ett tidigt stadium, förmodligen
redan under 1100-talet, en tysk bosättning i samband med
handelsförbindelserna söderut, sannolikt den första inom det område som nu
tillhör Sverige.
Folkungatiden gav sedan det i trängre mening svenska stadsväsendet
en ny impuls. Det är visserligen långt ifrån säkert att Birger Jarl
verkligen bör anses som Stockholms grundläggare, fastän en närmast
på Erikskrönikan grundad tradition har gjort honom därtill. Men
däremot är det tydligt att en stadsplan som därefter under lång tid
kom att prägla Stockholm härstammade från hans regering och att
staden då åtminstone blev starkt utvidgad, om ej skapad från
grunden. Bergshanteringens egentliga uppkomst under Folkungatiden
bidrog också till att sprida stadsbebyggelsen över Mellan-Sverige.
Det vore givetvis av stort intresse att bilda sig en föreställning om
storleken av de på detta sätt uppkomna samhällena, ty
befolkningsförhållandena utgöra något av det mest grundläggande för hela
samhällsstrukturen. Tyvärr finns det knappast någon ekonomisk eller
social företeelse som är svårare att fastställa för äldre tider, därför
att en räkning av folkmängden erbjuder mycket större svårigheter än
icke-statistikem föreställer sig. Sverige har världens ojämförligt äldsta
befolkningsstatistik, men den började likväl som officiell så sent som
1749 och kan icke ens genom bearbetning av äldre uppgifter föras
längre tillbaka än till 1720. Dessförinnan är man hänvisad till
vittgående slutsatser ur ett sprött och otillfredsställande material. Detta
gäller främst länderna som helhet, men icke heller för mindre
områden går det som regel att komma till mer än ganska löst grundade
antaganden för flertalet äldre tidpunkter. Trots detta må det nämnas
att Henrik Schück nyligen har uppskattat folkmängden i Stockholm
på 1400-talet, då staden efter all sannolikhet var landets största, till
4 000 å 5 000, sålunda motsvarande ungefär Filipstad eller Hedemora
för närvarande.
I första rummet påverkades de svenska städernas utveckling av de
hanseatiska köpmännen. Redan från ett tidigt stadium visa namnen
på borgare att dessa måste ha varit tyskar. Tyskarnas intresse i den
svenska bergshanteringen föranledde deras bosättning också utanför
sjöstäderna, uppe i landet. De svenska städernas hela utveckling
under Medeltiden stod i starkare eller svagare och vanligen i hög
grad under tyskt inflytande, och stadsväsendets utbredning
sammanhängde antagligen närmast med att hanseaternas handelsfärder
sträckte sig allt längre in i landet. Betecknande för läget är
bestämmelsen i den omkring 1300-talets mitt tillkomna stadslagen att halva
antalet rådmän i städerna skulle vara tyskar, vilket rent av kan tänkas
ha varit en säkerhetsåtgärd för svenskarna, nämligen med syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
