- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
58

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Stadsbildning - Hantverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de tyska rådmännens antal åtminstone icke skulle bli ännu större, och faktiskt förekom det också ofta att ”svenska” borgmästare och rådmän i verkligheten voro tyska. Någon större iver eller förmåga att sammansmälta med den svenska befolkningen visade tyskarna icke. I en mängd fall kände de sig allt fortfarande som borgare i sina hemstäder och reste tillbaka för att begravas där. Också när de stannade kvar voro de tydligen mycket böjda för att markera sin särställning, och tyska församlingen i Stockholm utgör ännu i dag ett minnesmärke över deras karaktär av främlingskoloni. Denna särställning bar prägeln av överlägsenhet över svenskarna; hanseaterna och säkerligen främst deras över huvud taget ytterst maktfullkomliga ledande grupp lübeckarna voro mycket böjda att behandla Sverige som ett för exploatering avsett kolonialland. Med nationalkänslans uppblomstring under 1400-talets lopp spred sig därför en växande förbittring mot främlingsväldet. Så skrevs det på 1460-talet: ”myntmästaredömet haver en tysk, och store tolledömet haver en tysk, lilla tollen haver en tysk, tomtöre en tysk, så att svenska män finge och måtte intet annat ämbete hava än vara bödel, och dödgravaredömet.” Slutligen ledde stoltheten över segern vid Brunkeberg 1471 till att stadslagens bestämmelser om tyska rådmän upphävdes. Men i kommersiellt hänseende inträdde sannolikt så gott som ingen förändring. Nästan hela 1500-talet igenom gick Sveriges både import och export i allt väsentligt på Lübeck och Danzig, och de tyska köpmännens roll i den svenska handeln höll sig också långt fram i tiden. Den inre handeln var säkert många gånger viktigare än den flitigt omtalade utrikeshandeln och var i princip bevarad för svenska stadsborgare. I praktiken förhöll det sig ganska säkert annorlunda, nämligen så till vida att det mesta utgjorde landsköp, såsom termen lydde, i händerna på bönder, som delade sin tid mellan denna handel och jordbruket eller snarare större delen av tiden befunno sig på resor samt läto hustru och barn sköta jorden. Att landsköp ständigt på nytt förbjöds allt sedan Magnus Ladulås’ tid ändrade sannolikt icke det minsta i dess faktiska blomstring.

Hantverk

Som sista del av samhällets överbyggnad kom hantverket. Att hantverket, då liktydigt med industriell råvaruförädling över huvud taget, måste ha varit urgammalt ligger visserligen i sakens natur, ty människan lever icke av bröd allena utan har även under mycket primitiva förhållanden behov av både bostad, kläder och verktyg samt måste därför se till att detta på något sätt blir tillverkat. Frågan om hantverkets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free