Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Den ekonomiska politikens ledstjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ekonomiska politikens ledstjärna 77
Sveriges rike gåvo honom ett starkt intresse i att hålla samfärdseln
öppen mellan landets olika delar. Just på hans tid hade de tyska
furstarna börjat lägga hinder i vägen för livsmedelshandeln mellan
olika landsdelar, för att därigenom hindra uppkomsten av
livsmedelsbrist — som i verkligheten snarast befordrades därigenom. Det kände
Gustaf Vasa ej den minsta lust att imitera, det stred ju alldeles emot
hans eget handelsintresse, ty livsmedel var vad han i första rummet
handlade med. Man behöver ej stor fantasi för att förstå vad en
sådan inriktning som hans på denna punkt måste ha betytt för ett
land med Sveriges usla landsvägar och glesa bebyggelse.
Det andra hänseende vari Gustaf Vasas iver för ekonomiska
fördelar åt kronan och kungahuset tog sig uttryck var genom den i hans
ögon förmodligen viktigaste sidan av reformationen, nämligen
kyrko-reduktionen. Därigenom berövades kyrkan hela sitt stora jordinnehav,
som till en mindre del övertogs av adeln och till den ojämförligt
största delen av konungen. Samtidigt begagnade han alla, även de
minst hållbara argument för att bevisa att egendomar ursprungligen
hade tillhört hans släkt och att han på den grund hade rätt att
”börda” dem, dvs. få dem överlåtna på sig; Gustaf Vasas kusin,
”hustru Brita”, stod alltid till tjänst som vittne till hans fördel.
I samband med den medeltida jordbesittningen har fördelningen av
jorden på olika slags innehavare, dvs. hemman med vad som kallas
olika jordnatur, tidigare (36) angivits sådan den var vid Medeltidens
slut. Här meddelar jag nu resultatet av Gustaf Vasas olika åtgärder
på detta område, varvid ingen skillnad göres på kronohemmanen och
Vasahusets s.k. arv och eget, de gustavianska arvegodsen. Procentuellt
fördelade sig grupperna på följande sätt:
Krono Kyrko Frälse Skatte Summa
Vid Medeltidens slut . . 5.6 21.3 20.7 52.4 100.o
Vid Gustaf Vasas död . 28.5 — 21.4 50.1 100.o
Som man finner, hade adeln sammanlagt vunnit mycket litet,
medan kronan och kungahuset hade drygt femdubblat sitt bestånd;
skattebönderna hade så långt ifrån vunnit att de tvärtom hade fått
avstå något, men de behöllo dock i det väsentliga sitt gamla
jordinnehav.
Vill man i ett par ord sammanfatta Gustaf Vasas egenskaper som
ekonomisk politiker eller rättare sagt som Sveriges rikes
storföretagare, så uttryckes detta bäst på det sättet att han hade en — i både
god och mindre god mening — enastående ekonomisk skicklighet,
men däremot egentligen ingen ekonomisk fantasi. Den samhällstyp
han kände från sin ungdom stod för honom som den enda rätta, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
