Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Den ekonomiska politikens ledstjärna - Välmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Medeltidshushållningens organisering (1520—1600)
hans idéer voro bestämda av dess villkor; men den skulle skapa helt
nya resultat genom att verka med största möjliga effektivitet, först
och främst till kronans och hans eget bästa, därnäst till undersåtarnas.
Det fanns bokstavligen ej ett enda slag av ekonomisk verksamhet
som Gustaf Vasa icke ansåg sig förstå bättre än dess utövare, frågan
må ha gällt jordbruk, handel, hantverk, sjöfart, bergshantering,
penningväsende eller annat. Eftersom våra källor för kännedomen om
Sveriges ekonomi på hans tid till mycket stor del bestå i hans egna
i 29 band utgivna brev, så kan det ibland bli svårt att veta om han
bedömde förhållandena riktigt. Men frånsett de visserligen talrika
fall då antingen hans intresse eller hans av andra skäl förutfattade
mening lade hinder i vägen, får man onekligen närmast intrycket att
han satt inne med en allsidig insikt som är mycket svår att förklara,
i betraktande av hur pass begränsade tillfällen han hade haft att
förvärva sådana insikter före sitt trontillträde. Det förefaller därför
som om han hade begagnat själva sin maktutövning till att göra sig
hemmastadd på de mest olikartade områden. I ekonomisk insikt finns
det ingen svensk regent som ens tillnärmelsevis har kurmat jämföras
med honom; i långt högre grad än något annat var han den ut i
fingerspetsarna praktiske ekonomen på tronen, och i Sveriges
ekonomiska historia intar han därför en alldeles enastående plats. Gustaf
Vasas begränsning låg i vad man under sådana förhållanden kunde
ha väntat, nämligen dels i idealitet, dels rent praktiskt i sinne för
utrikespolitik och kännedom om andra länders förhållanden. Men
för Sveriges ekonomiska historia saknade det senare på den tiden
nämnvärd direkt betydelse.
Välmåga
Resultatet av det hela blev en mycket anmärkningsvärd välmåga
i de breda lagren. Ostörd av knektar och rövare fick den svenske
bonden icke blott odla utan också förtära sin avel, han kunde plöja,
så och skörda sina fält utan risk att de skulle förstöras eller någon
annan beröva honom frukterna. Med Geijers ord i Odalmannen: han
kunde så i blodbestänkt mark.
Men visserligen var den välmåga som på detta sätt kom till stånd
ganska barbarisk. Detta innebar ej blott att födan förblev salt och
torr. Ännu viktigare var att den inskränktes till ett fåtal varor, som
var för sig förtärdes i efter moderna begrepp enorma kvantiteter:
bröd, salt och torrt kött, fläsk och fisk samt grönsaltat smör. Typen
har redan förut angivits under behandlingen av Medeltiden. Om den
inställningen är rimlig, att det materiella — och för övrigt också
andliga — framåtskridandet består i ökad differentiering, så kan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
