- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
81

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Bergshantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bergshantering 81 Den nya produkten betingade per viktenhet ett ungefär dubbelt så högt pris som osmundsjärnet, och detta förefaller ha varit ett huvudskäl att ivra för dess tillkomst, både hos Gustaf Vasa och hos Karl IX, fastän ett sådant kriterium naturligtvis ej är avgörande för vinstmöjligheterna. Man finner stångjärnet sporadiskt omtalat i slutet av 1520-talet, men det egentliga genombrottet måste ha kommit kort efter 1540. Under 1500-talets sista årtionden fick stångjärns-smidet sedan en ny och viktig impuls genom en syd-nederländare vid namn Willem van Wijk, som först var i dåvarande hertig Karls tjänst men blev oense med honom; han övergick då i Johan HI:s tjänst och gjorde där sin egentliga insats. Den bestod framför allt i att sätta fart på den uppländska järnhanteringen, Dannemoraverken, som skulle komma att framför andra representera det mest högvärdiga svenska järnet, närmast på grund av Dannemora-malmens renhet. I jämförelse därmed betydde den värmländska järnhanteringens uppsving, för vilket hertig Karl ivrade, ganska obetydligt under den nu ifrågavarande tiden. Värmlands till sist rent av dominerande roll inom Sveriges äldre järnhantering kom avsevärt mycket senare, först under senare hälften av 1600-talet; och den hedersplats som brukar tilldelas Karl IX i Sveriges ekonomiska historia är över huvud taget ej mycket mer än ett av uttrycken för böjelsen att upphöja honom på brödernas bekostnad. Hastigt gick emellertid stångjärnssmidets utveckling icke. Först omkring år 1600 var dess värde i exporten detsamma som osmunds-järnets, och på grund av deras inbördes värderelation var alltså stångjärnets kvantitet ej mycket mer än hälften av osmundsjärnets; i produktionen övervägde det senare tämligen säkert ännu mer, fastän man saknar siffror för att fastställa proportionen. Det skulle dröja ett stycke in på följande århundrade innan osmundsjärnet upphörde att spela någon väsentlig roll i Sveriges järnhantering. Den indirekta processen inom järnhanteringen, som ej kan anses ha slagit ordentligt igenom förrän med stångjärns- eller hammar-smidets tillkomst, betecknade kanske det första steg som Sverige tog i riktning av en mer kapitalistisk produktion. Visserligen drevs verksamheten, i den mån frågan gällde enskilda idkare, av samma slags småhantverkande bergsmän som osmundsmidet hade gjort, trots att deras ugnar blevo avsevärt större än de gamla blästerugnarna hade varit. Vid sidan därav hade emellertid kronan ett vidsträckt hammar-smide i sin egen hand; och att de nya anläggningarna också i Gustaf Vasas ögon teddde sig stora — t.o.m. alltför stora — framgår av ett brev till hans förnämste medhjälpare, där han förebrådde denne att taga den då planerade anläggningen ”fast stor och häftig före, i så måtto att du vill sätta två hamrar uti ett hus och vill för den skull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free