- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
85

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Hertigdömena - Penningväsende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Penningväsende 85 i rakt motsatt riktning mot vad deras grundläggare hade avsett; och om hertig Karl hade fått stanna i sin dåvarande ställning, hade han påtagligt förmått göra ganska mycket i denna riktning. Nu blev han emellertid jämförelsevis snart hela landets härskare, och efter denna förvandling var han lika radikal i tillämpning av sina principer på ett odelat rike som han förut hade varit i fråga om att isolera den del av riket han själv då var herre över. De två regerande hertigar som sedan förekommo i Sverige voro både alltför osjälvständiga och alltför kortlivade för att kunna återuppta hertig Karls politik; och därigenom blev Sverige bevarat från en sent införd ekonomisk splittring av landet. Penningväsende På penningväsendets område inträdde icke någon djupare förändring under 1500-talet. Detta var emellertid så långt som möjligt ifrån att betyda att myntförsämringarna skulle ha uteblivit; vid ett par tillfällen togo de tvärtom mycket större omfattning än någonsin förr och framtvungo det fördärvade myntets nedskrivning samt återgång till utgångspunkten. Redan Gustaf Vasa företog upprepade myntförsämringar; vid ett av tillfällena anförde han den för hans konkret drastiska uttryckssätt betecknande motiveringen att det är ohälsosamt med för mycket fläsk i kålen och att det förhöll sig på samma sätt med för mycket silver i myntet. Den sista av hans myntförsämringar inträffade i början av 1540-talet. Den gav anledning till stor oro för ”den dyra tiden” inom befolkningen, vilket i sin ordning föranledde några av landsfaderns utförligaste ”mandat” eller kungörelser, som till menighetens uppbyggelse föredrogos på marknaderna. I dessa mycket skickligt och propagandamässigt avfattade skrifter sades det emellertid av naturliga skäl ej ett ord om myntförsämringen, men i stället anfördes alla möjliga andra, mer eller mindre betydelselösa orsaker till prisstegringen. Att det sedan fick förflyta nära två årtionden av Gustaf Vasas regering alldeles utan nya myntförsämringar var emellertid något så pass ovanligt att han hos eftervärlden fick anseende som mönster för en härskare med aktning för penningväsendets renhet. Förmodligen fanns det ytterligare två anledningar därtill. Den ena var något som förut har omtalats i förbigående, nämligen att konungen, genom att begränsa utmyntningen efter försämringen, lyckades hålla myntets värde i handel och vandel över deras silvervärde. Den andra och förmodligen långt viktigare anledningen var att alla Gustaf Vasas myntförsämringar voro ett intet mot vad som skedde under hans söner. Redan Erik XIV slog årligen sju gånger så mycket mynt, väl att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free