Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Penningväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penningväsende 87
ett på nytt återställt myntväsende gick emellertid Sverige in i den
nya perioden.
I utvärtes måtto företog redan Gustaf Vasa en förändring av
myntet med varaktiga följder, nämligen genom att vid sidan av det
nästan ständigt försämrade, inom landet cirkulerande myntet, det
s.k. kurantmyntet, låta slå ett värdebeständigt mynt. Detta kallades
daler och fick nästan exakt samma silvervärde som de många
utländska dalermynten. I äldre tider hade man nämligen hunnit vänja
sig vid de ständiga försämringarna av kurantmyntet och funnit medel
att undgå några av deras mest ödesdigra verkningar. Detta skedde
genom att ingå avtal och grunda — åtminstone internationella —
handelstransaktioner på ett annat mynt än kurantmyntet, nämligen
på ett som var oberört av det inhemska myntsystemets förvirringar;
när man förut hade använt utländska mynt av särskild
oföränderlighet för dessa ändamål, så föreföll det sannolikt Gustaf Vasa naturligt
att ersätta dem med ett mynt som slogs inom landet. Den svenska
dalems roll i detta hänseende blev visserligen icke ens inom Sverige
lika stor som de utländska myntens, men avsikten uppnåddes så till
vida att dalems oberoende av det inhemska myntsystemet och
oföränderlighet i silverhalt bevarades.
Mot periodens slut, på 1590-talet, företogs emellertid den till
formen mycket stora förändring däri att dalern infogades i det inhemska
myntsystemet, blev ett kurantmynt med fast värde i förhållande till
de övriga kurantmynten, nämligen motsvarande fyra mark och
sålunda berövad sin värdebeständighet. Den verkliga förändringen
inskränkte sig dock till att ge kurantmyntet ett tillskott av högre valör
än marken, att ge fyra-markstycket ett särskilt namn: daler. Ty det
värdebeständiga myntet som sådant förblev oberört därav, enda
förändringen för dess del inskränkte sig till namnet, i det att vad som
förut hette daler nu kom att kallas med ett nytt, snart ryktbart namn:
riksdaler. Vad själva detta mynts beskaffenhet angår, förblev
riks-dalern sedan nästan fullständigt oförändrad så länge den över huvud
taget existerade inom det svenska penningväsendet, utan hinder av
att penningsystemet i övrigt genomgick mycket växlande öden. Just
häri låg räddningen från vissa av penningförvirringens verkningar.
Ty man kunde då ge och ta lån samt uttrycka andra uppgörelser i
riksdaler och därigenom försäkra sig om att betalningarna skulle ske
i överensstämmelse med avsikten, trots att de som regel blevo
fullgjorda i det växlande antal daler eller mark som svarade mot ett
bestämt antal riksdaler.
Prisutvecklingen, som alltid mer eller mindre sammanhänger med
penningväsendets beskaffenhet, påverkades mycket riktigt av de många
myntförsämringar som nu ha omtalats. Men vid sidan av dessa, enbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
