Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Appendix 91
Saltad fisk..........95.o kg
Torkad fisk..........17.o „
Kött och fläsk .... 79.o „
Smör......................ll.o kg
Ost..................... 0.7 „
På basis av kronans räkenskaper räknar Hildebrand fram värden
på hur stor viktandel salt som ingick i födoämnena, och kommer till
följande resultat: 25 % för saltad fisk, 5 % för torkad fisk, 10 % för
kött, 9 % för smör och 5 % för ost. Enligt Heckschers reviderade
budget skulle sålunda saltkonsumtionen per person och år ha
uppgått till 33.5 kg. Emellertid distribuerades också salt separat. 1573
uppgick saltdistributionen till 11.5 kg. Om man antager att endast
hälften av denna kvantitet verkligen konsumerades under året
kommer man upp i en saltkonsumtion av 39 kg per individ och år eller
3/4 kg per individ och vecka.
På grundval av de mycket osäkra beräkningar som föreligga rörande
folkmängden i Sverige exklusive Finland vid denna tid uppskattar
Hildebrand att saltkonsumtionen med en förbrukning av 39 kg per
individ och år skulle ha uppgått till 180 000 tunnor per år. Denna
siffra är nära tre gånger så stor som den av Heckscher beräknade
högsta saltimporten under perioden. Även om man tar hänsyn till
felaktigheter i materialet, är den siffra, som Hildebrand kommit fram
till, uppenbart orimlig. Heckschers beräkningar kunna sålunda inte
läggas till grund för en uppskattning av saltets roll i den svenska
ekonomien.
Från källkritisk synpunkt har Heckschers budget granskats av
Birgitta Odén i avhandlingen ”Rikets uppbörd och utgift.
Statsfinanser och finansförvaltning under senare 1500-talet” (Bibliotheca
Histo-rica Lundensis. I. Lund 1955).
Heckscher hämtar sina uppgifter ur den s.k. ”Rikshuvudboken av
år 1573”. Med ledning av ett stort antal slotts- och gårdsräkenskaper
från Johan HI:s tid har Odén undersökt den kamerala terminologi,
som användes vid utspisningsredovisningen.
”Förtäring” innebar rätt att äta vid gårdens eller slottets ”bord”.
Förtäringen skulle äga rum i en gemensam lokal. Därigenom ville
man åstadkomma, att endast de personer som voro upptagna i
man-talsregistren vid respektive gård eller slott, kommo i åtnjutande av
”förtäring”.
Utspisning tilldelades dem som av olika anledningar inte kunde
deltaga i förtäringen men hade rätt till fri kost. Det kunde här röra
sig om t.ex. sjuka personer, sjömän på fartyg till havs eller andra
personer som för tillfället inte uppehöllo sig vid slottet eller gården.
”Utspisningen” utgick i lättransportabla varor. En avsevärd kontroll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
