Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102 Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
för Älvsborgs lösen, liksom i verkligheten till stor del också för en
hel del andra trängande statsändamål. Under det starka, för att icke
säga våldsamma finansiella tryck som dessa transaktioner föranledde,
fick kopparhanteringen en våldsam stimulans, som också så till vida
belönade sig själv att det stora genombrottet för hanteringen
därigenom kom till stånd.
Produktionen fortfor sedan att växa, genom den utbyggnad som
Falu gruva fick och visserligen också genom den våldsamma
rov-brytning som de ständigt lika pressande statsfinansiella anspråken
föranledde. Höjdpunkten nåddes år 1650, sålunda omedelbart efter
att Westfaliska freden hade givit också Sverige ett kortvarigt
fredslugn. Frånsett jämförelsen med toppåret 1650, som låg långt högre
än något annat år, blev den följande nedgången ganska obetydlig,
fastän märkbar, och i det stora hela höll sig produktionen väl uppe
ganska långt in på Karl XI:s egen regering. Men häftigheten i
brytningen ledde år 1687 till ett våldsamt och särskilt ryktbart ras; och
fastän produktionen snarast i överraskande grad repade sig under de
närmast följande åren, så kom den aldrig tillbaka till sin gamla nivå.
Under Karl XII:s tid nedgick den ytterligare, och slutåren av hans
regering kunna uppfattas som slutet också på kopparhanteringens
blomstringstid i Sverige — liksom på Stormaktstiden. Hanteringen
levde visserligen kvar på denna lägre nivå tämligen oförändrad hela
det följande århundradet igenom, och den svenska kopparen spelade
en snarast oväntat stor roll på utländska marknader ännu under
1700-talet; men det var dock en obetydlighet av dess roll under det
föregående århundradet. Kopparen hade emellertid då fyllt sin stora
politiska mission, att utgöra det enda fasta ankaret för Sveriges
krigsfinansiering, och det är svårt att se hur vare sig betalningen av
Älvsborgs lösen eller Sveriges medverkan i trettioåriga kriget hade
kunnat förverkligas den förutan.
Det gäller då att förklara hur det kom sig att kopparen, fastän
fortfarande väsentligt mindre viktig än järnet, likväl kom att
framför järnet spela huvudrollen i krigsfinansieringen. Det var flere
faktorer som därvid samverkade. Kronan hade både en stor andel i och
mycket stora anspråk på avkastningen i Falu gruva och kunde därför
mycket lättare bemästra kopparens avsättning än järnets. Vidare var
kopparhanteringen i allt väsentligt koncentrerad på ett enda ställe,
Stora Kopparberg, medan järnhanteringen var spridd över hela
Mellan-Sverige. För det tredje innebar kopparens högre värde i
förhållande till dess vikt att dess transport ställde mycket mindre
anspråk än järnets; kanske var för det sista kopparen också lättare
säljbar än järnet.
För att få till stånd de behövliga utlandsbetalningarna försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
