Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Sedelmynt - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn 109
mynt. Sedlarna gåvo banken en räntefri inlåning, samtidigt med att
banken själv uppbar ränta på sin utlåning, och de voro därför
bankledningen mycket välkomna, i synnerhet som de mottogos med sådan
begärlighet av allmänheten att de gingo med överkurs i förhållande
till det oviga kopparmyntet, vilket ju endast var att vänta. Men
därav följde också att bankledningen, som av naturliga skäl saknade
varje erfarenhet på sedelutgivningens område, utsläppte mer sedlar
än som efter namnvärdet kunde absorberas av omsättningen, något
som i sin tur efter allt att döma berodde på en av för låg räntefot
framkallad ökning i efterfrågan på kredit hos banken. Sedlarna hade
från början varit inlösliga, och när de nu blevo undervärdiga i
förhållande till myntet, blev banken föremål för en rusning, i det alla
då ville ha mynt för sina sedlar. Denna i Europas historia nya
företeelse väckte helt naturligt förskräckelse; banken måste stängas för
utlåning och sedelutgivningen upphöra. Skräcken satt i så länge som
in på Frihetstiden, trots att Palmstruchska banken, som ju hade blivit
insolvent, fick stängas och verksamheten övertagas för statens räkning
av Riksens ständers bank, den nuvarande Riksbanken, som är Europas
äldsta ännu existerande bank.
Under århundradets gång fick kopparhanteringen också en
överbyggnad genom en redan under 1500-talet grundlagd men först nu
allt starkare utvecklad mässingsindustri. Mässing utgör en legering av
koppar och zink, eller med den tidens teknik zinkmalm (på svenska
kallad galmeja, vilket utgör en förvanskning av det latinska lapis
calaminaris), och zinkmalmen blev endast i obetydlig utsträckning
bruten i Sverige, så att den till största delen måste importeras. Icke
desto mindre var Sveriges överlägsenhet på kopparhanteringens
område så stor att malmen kunde importeras från England och svensk
mässing icke desto mindre avsättas på den engelska marknaden, i
övermäktig konkurrens med den engelska. Allt eftersom
kopparbrytningen minskades, blev ivem allt större att ”förädla” varan till
mässing, så att under 1700-talet större delen av kopparen gick till
mäs-singsindustrien.
Jäm
Även i betraktande av alla de följder kopparhanteringen medförde
var järnhanteringen ur vanlig ekonomisk synpunkt långt viktigare.
Det förekom aldrig under denna tid att kopparens exportvärde var
lika stort som järnets; som normalmått på deras inbördes förhållande
i exporten kan man sätta ungefär 50: 30. Dessa siffror uttrycka också
ungefärligen den procentuella roll som de två metallerna spelade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
