- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
109

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Sedelmynt - Järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Järn 109 mynt. Sedlarna gåvo banken en räntefri inlåning, samtidigt med att banken själv uppbar ränta på sin utlåning, och de voro därför bankledningen mycket välkomna, i synnerhet som de mottogos med sådan begärlighet av allmänheten att de gingo med överkurs i förhållande till det oviga kopparmyntet, vilket ju endast var att vänta. Men därav följde också att bankledningen, som av naturliga skäl saknade varje erfarenhet på sedelutgivningens område, utsläppte mer sedlar än som efter namnvärdet kunde absorberas av omsättningen, något som i sin tur efter allt att döma berodde på en av för låg räntefot framkallad ökning i efterfrågan på kredit hos banken. Sedlarna hade från början varit inlösliga, och när de nu blevo undervärdiga i förhållande till myntet, blev banken föremål för en rusning, i det alla då ville ha mynt för sina sedlar. Denna i Europas historia nya företeelse väckte helt naturligt förskräckelse; banken måste stängas för utlåning och sedelutgivningen upphöra. Skräcken satt i så länge som in på Frihetstiden, trots att Palmstruchska banken, som ju hade blivit insolvent, fick stängas och verksamheten övertagas för statens räkning av Riksens ständers bank, den nuvarande Riksbanken, som är Europas äldsta ännu existerande bank. Under århundradets gång fick kopparhanteringen också en överbyggnad genom en redan under 1500-talet grundlagd men först nu allt starkare utvecklad mässingsindustri. Mässing utgör en legering av koppar och zink, eller med den tidens teknik zinkmalm (på svenska kallad galmeja, vilket utgör en förvanskning av det latinska lapis calaminaris), och zinkmalmen blev endast i obetydlig utsträckning bruten i Sverige, så att den till största delen måste importeras. Icke desto mindre var Sveriges överlägsenhet på kopparhanteringens område så stor att malmen kunde importeras från England och svensk mässing icke desto mindre avsättas på den engelska marknaden, i övermäktig konkurrens med den engelska. Allt eftersom kopparbrytningen minskades, blev ivem allt större att ”förädla” varan till mässing, så att under 1700-talet större delen av kopparen gick till mäs-singsindustrien. Jäm Även i betraktande av alla de följder kopparhanteringen medförde var järnhanteringen ur vanlig ekonomisk synpunkt långt viktigare. Det förekom aldrig under denna tid att kopparens exportvärde var lika stort som järnets; som normalmått på deras inbördes förhållande i exporten kan man sätta ungefär 50: 30. Dessa siffror uttrycka också ungefärligen den procentuella roll som de två metallerna spelade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free