- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
117

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Brukspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett sådant system var naturligtvis ömtåligt i alla sina led och föranledde en hel del egendomliga relationer. Alla parter voro bundna vid sina kreditgivare. Arbetarna stodo vanligen i skuld till bruken, ofta i växande grad, och kunde icke flytta förrän de hade betalat sina skulder eller deras nya arbetsgivare hade visat sig villiga att övertaga dem; detta kunde lätt skapa ett slags lokal bundenhet som ej stod att övervinna. Bruken åter bundos vid sina avnämare i exportorterna och kunde ej gå över till nya förrän de hade frigjort sig från krediten; och fastän man hör mindre om det, måste förhållandet ha varit likartat mellan exportörerna och de utländska importörerna. När ett bruk icke längre var i stånd att betala skulden till förlagsgivaren, så hade denne rätt att själv övertaga brukets drift eller, som det hette, ”utarbeta sig”, dvs. låta bruket gå för sin egen räkning tills skulden var betald. Därjämte uppstod alltid ett invecklat och svåröverskådligt betalningsförhållande mellan exportören och bruket. Prissättningen för det s.k. icke redbara, dvs. förlag underkastade järnet kunde komma att ställa sig lägre än för s.k. redbart järn, eller också kommo omvänt de varor i vilka krediten till alldeles övervägande del utgick att betinga ett fantasipris, varjämte gränserna emellan pris och ränta på krediten kunde bli mycket oklara. Det genomförda drag av naturahushållning som låg häri accentuerades sedan ännu mycket starkare i förhållandet mellan brukspatronerna samt arbetarna och bönderna, i det att dessa senare fingo ut sina löner till alldeles övervägande del genom att taga ut varor i brukshandeln, där visserligen i många fall priserna rent av kunde hållas lägre än i öppna marknaden men där också motsatsen förekom och gav anledning till allvarliga klagomål. Utöver den egentliga järnhanteringen förekom även en fortsatt bearbetning av järnet, fastän den spelade en mycket underordnad roll i förhållande till stångjärnssmidet. Särskilt gällde detta ståltillverkningen; det ”svenska stålet” fick aldrig det anseende på den utländska marknaden som det svenska stångjärnet utan ansågs stå tillbaka för stål både från Steiermark, från Remscheid och Solingen och även från de engelska stålverken, trots att de senare använde svenskt stångjärn som utgångsmaterial. Däremot fick Sverige en blomstrande kanontillverkning i Louis De Geers händer, varjämte även annan vapenindustri, likaledes till stor del hantverk, förde en blomstrande tillvaro, i bägge hänseendena visserligen i första rummet för den svenska vapenmaktens egna behov under de ständiga krigen men också i stor utsträckning för export. Samtidigt rådde ett mycket stort intresse för järnmanufaktur, sålunda färdiga produkter, vanligen i mindre enheter; och Christopher Polhem hade på detta område den mest centrala delen av sin verksamhet, lokaliserad vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free