Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
- Brukspolitik
- Skogsprodukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stjärnsund, som väckte samtidens häpnad över alla de inventiösa metoder
som hans mekaniska snille hade utfunderat; kommersiellt betydde
emellertid denna näringsgren icke särdeles mycket.
Skogsprodukter
Den tredje i storleksordning av de svenska exportvarorna var tjära,
eller närmare bestämt tjära och beck, fastän dess storlek i exporten
var en obetydlighet i jämförelse med icke blott järnets utan också
kopparens, i allmänhet 6 à 8 % av totalexporten. Numera framställes
ju tjära till alldeles övervägande del på syntetisk väg ur stenkol;
men i äldre tider var all tjära framställd ur trä. Grundvalen för
Sverige-Finlands ställning på detta område var tydligen liksom på
de förut behandlade dess skogrikedom, och tjäran hade ett
väsentligt företräde framför sågverksindustriens produkter, plankor och
bräder, genom att vara mera transportabel, varjämte efterfrågan på
sågade varor av barrvirke förmodligen utomlands var svagare än
efterfrågan på tjära, därför att man med förkärlek använde ekvirke
för fartygsbygge, särskilt för örlogsfartyg. Å andra sidan var behovet
av tjära för såväl örlogs- som handelsflottorna mycket stort, och den
tidtals utpräglade monopolställning som Sverige-Finland intog kom
därför synnerligen olägligt för västmakterna, både England och
Frankrike, kanske i mindre grad Nederländerna.
Sverige å sin sida tillämpade sin monopolställning snarast ännu
mer hårdhänt på detta område än i fråga om kopparen. Från
omkring halvsekelskiftet bildades en rad tjärukompanier, med något
växlande namn, nästan ända till periodens slut, och den prispolitik
de drevo gent emot de utländska, i första rummet engelska köparna
väckte de senares djupa ovilja. Till sist, från 1700-talets första år,
företog sig England därför att premiera tjäruproduktionen i sina egna
nordamerikanska kolonier, där det fanns skog i överflöd; i förening
med krigsoron och brytningen mellan England och Sverige under
Karl XII:s senare år blev den svenska tjäran därigenom utslagen på
den engelska marknaden, vilket gjorde att den strama
monopolpolitiken aldrig sedan kom att återupptagas. Men så länge den hade
varat, utgjorde den en viktig inkomstkälla för innehavarna av
tjärukompanierna, som främst voro de ledande Stockholmsköpmännen
men också vissa av Göteborgs köpmän. Själva tjärubränningen var
en utpräglad bondenäring, utövad omkring Norrlands och Finlands
kuster, men bönderna fingo ingen glädje av de vinster som därigenom
uppstodo utan blevo förmodligen rent av ännu mer lottlösa än de
hade varit före kompaniernas tillkomst.
I jämförelse med tjäruproduktionen var sågverksindustrien i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:57:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0120.html
