Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Utlänningarnas roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbundna s.k. banker, innebärande förmedling av betalningar mellan
olika orter. För sina ständigt växande fordringar på kronan fick han
till stor del betalning i form av s.k. köpegods och blev därigenom
också en mycket stor godsägare.
Så oerhört mångsidiga sysselsättningar behövde ju ej medföra
rikedom utan kunde också leda till motsatsen, men i De Geers fall hade
riksmarsken fullkomligt rätt i sitt omdöme; om hänsyn tas till
nationalinkomsten och vad man kunde få för hans förmögenhet var den
förmodligen större än någon nu levande svensk mans — det är
nämligen ett misstag när man tror att inkomstfördelningen i äldre tider
skulle ha varit jämnare än nu. När därtill kom att Louis De Geers
uppträdande icke var särskilt hänsynsfullt, som man ännu kan se av
hans delvis utgivna stora brevväxling, så ligger det i sakens natur
att han ej skulle ha varit populär, icke ens hos maktägarna. Men det
betydde ganska litet, därför att de ständigt behövde honom, icke blott
som förlagsgivare utan också som rådgivare i ekonomiska ting,
eftersom ju hans erfarenhet på detta område var större än någon annans.
Trots att han blev svensk adelsman och stamfader för en av våra
ryktbaraste adelsätter, är det tvivelaktigt om han någonsin kände
sig som svensk. Han hade kvar sitt köpmanshus i Amsterdam och
dog även där, varjämte allting tyder på att han aldrig lärde sig att
skriva svenska; hans brev också till kungliga personer och riksråd
voro alltid på holländska, tyska eller franska, som han alla
behandlade med samma lätthet.
Louis De Geer fick över huvud taget ingen ens tillnärmelsevis
likvärdig efterföljare; men efter halvsekelskiftet förekom ett
utländskt brödrapar som till en tid kom att spela en mycket vidsträckt
kommersiell och industriell roll, nämligen de två från Aachen
härstammande Abraham och Jacob Momma (adlade under namnet
Reenstierna, ätten slutligen grevlig). Det lönar sig icke att räkna
upp även deras ytterst mångsidiga verksamhet, utan det kan vara
tillräckligt med att nämna den kanske ryktbaraste fastän långt ifrån
viktigaste delen därav, nämligen den som hänförde sig till Norrbotten,
där de upptogo både Kengis järnmalmsgruvor och Svappavaara
kopparfält; därifrån härstammade det namn de togo efter adlandet,
och Abraham Momma lät också avbilda sig i ackja åkande efter en
ren. I motsats till Louis De Geers var emellertid deras fortsatta
bana ytterst olycklig och slutade med en dundrande konkurs.
En uppräkning av alla betydande utlänningar eller betydande
svenskar med utländsk härstamning skulle vara nästan oöverkomlig
och för övrigt icke fylla någon förnuftig uppgift. Det må därför
vara nog med att nämna två bland Sveriges ryktbaraste namn om
vilka detta gällde. Sannolikt från Österrike kommo på Gustaf II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
