- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
122

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Utlänningarnas roll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan i namnen vallonsmide och tysksmide att bägge dess huvudgrenar måste ha påverkats av utländskt initiativ. Vallonsmidet infördes av de valloner som Louis De Geer införskrev från sitt ursprungliga hemland biskopsdömet Liége — förmodligen en handfull folk på några hundratal familjer, men så ovanligt dugliga att de kunde lägga grunden till den svenska järnhanteringens största uppblomstring, vilket icke skedde enbart genom vallonsmidet utan också genom de nya masugnarna, som på grund därav kallades ”fransöska”. Vallonernas språk var nämligen franska och satte en hel del varaktiga spår. Den ännu icke alldeles övergivna stavningen av Louis De Geers ena industriella medelpunkt var Leufsta i Uppland, som tydligt visar en fransman hur ordet skulle uttalas. Vi ha ännu ibland oss ett ganska betydligt antal vallonättlingar, och icke få av dem bära namn som vittna om deras ursprung, sådana som Gauffin, Hybinette, Sporrong, Lemoine (Lemon), Guillaume (Gilljam) o.s.v. Hela 1700-talet igenom sutto vallonska smeder och andra arbetare kvar vid de uppländska järnbruken. Emellertid inskränkte sig utlänningarnas roll inom den svenska järnförädlingen ingalunda till vallonernas insats. Från Österrike eller Sydöst-Tyskland kommo tysksmidets grundläggare, och på järnmanufakturens område grundlades en av Sveriges ryktbaraste industrier, nämligen Eskilstunaindustrien, av holländaren Reinhold Rademacher. Till de ledande bruksmännen hörde främst De Geer och bröderna Momma-Reenstierna, men också bland andra, som en av de fåtaliga fransmännen, drottning Kristinas hovskräddare Claude Roquette (adlad Hägerstierna). Därtill kom mängden av utländska borgare i Stockholm och Göteborg, som också i stor utsträckning övergingo till att bli ägare av bruk, sådana som medlemmar av den förnämliga släkten Tham (Tamm), ävensom en på sin tid ännu ryktbarare men nu utdöd släkt Amya, för att endast nämna ett par bland en stor mängd. Namnen Geijer och Polhem ha redan nämnts. Också den övriga metallindustrien drog stor nytta av utlänningarna. Kopparhanteringens uppryckning förutsatte en ny raffineringsmetod, det s.k. garmakeriet eller gårmakeriet, och detta infördes av sydnederländaren Govert Silentz (sedermera adlad De Silentz). Inom mässingsindustrien spelade invandrarna från Aachen givetvis en huvudroll, utan att någon särskild behöver nämnas. Den viktiga mynttillverkningen var ju nära förbunden med kopparhanteringen och övertogs av holländaren Marcus Kock (släkten adlad Cronström), och även hans avkomlingar spelade till en tid en stor roll inom svenskt näringsliv. Också ett sådant område som tjärhandeln låg i händerna på utlänningar eller avkomlingar till utlänningar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free