- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
123

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Utlänningarnas roll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm och Göteborg, liksom dessa voro ytterst rikhaltigt representerade i handeln över huvud taget; i direktionen för det första halvstatliga kopparkompaniet sutto tre utlänningar mot en svensk. Som redan tidigare har omtalats var också grundläggaren av Sveriges första verkliga bank och skaparen av Europas första sedelmynt holländaren Johan Palmstruch (före adlandet Wittmacher), som för övrigt var svåger till Eskilstunaindustriens grundläggare Rademacher. Alla dessa områden ställdes emellertid i skuggan av utlänningarnas roll som finansmän för kronans räkning, och för ingen annan uppgift voro de lika oumbärliga. Ty före affärsbankernas tillkomst under 1800-talets senare del upprätthölls den internationella kreditgivningen främst genom personliga förbindelser mellan de olika handelsorterna, och dessa förbindelser hade som regel sin grundval i släktförbindelser; för att kunna förse staterna med utländsk kredit var det därför nästan nödvändigt att ha släktförbindelser i den europeiska handelns huvudstäder. Det mest ryktbara exemplet härpå från en senare tid utgjorde Rothschildarnas brödrakrets, ”de fem små frankfurtarna”, utplanterade i fem olika städer och på det intimaste förbundna sins emellan. Två lika omfattande fastän ingalunda lika ryktbara exempel förekommo på Gustaf II Adolfs tid i de fem holländska bröderna Spierinck eller med svensk stavning Spiring — den förnämste bland dem, adlad Silvercroon, var en utmärkt ledare av den för svenska kronan enastående inkomstbringande tullförvaltningen i Preussen 1629—35 — och de fyra bröderna Wewetzer, en av dem kronans räntmästare och adlad under namnet Rosenstierna. Också Louis De Geer samverkade med holländska släktingar, särskilt med släkten Trip. Vid sidan av dessa förekom ett nästan oräkneligt antal utländska finansmän, eller finansmän av utländsk härstamning, bland kronans långivare och finansiella rådgivare, ända fram till Karl XI:s egen regering, medan det knappast är mer än ett par svenskar att nämna i denna kategori, utöver några bland stormännen, sådana som Jacob De la Gardie och Axel Oxenstierna. Också kapitalanskaffningen för det första kopparkompaniet härstammade i första rummet från utlänningar, naturligtvis med Louis De Geer som förste bidragstecknare, medan endast Axel Oxenstierna var inhemsk större deltagare. Långt ifrån viktigast men mest betecknande var till sist den ställning som staden Göteborg intog. Den var närmast tänkt som en holländsk koloni, och i den första stadsstyrelsen sutto också 10 holländare mot 7 svenskar och 1 skotte, i den andra stadsstyrelsen rent av ännu flere utlänningar, nämligen 5 holländare, 2 tyskar och 2 skottar, mot endast 3 svenskar. Ännu mer betecknande är att stadens högste styresman, kallad burggreven, som skulle utgöra stadens förbindelselänk med centralregeringen, under hela dess första trettioårstid var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free