Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Städer och stadspolitik - Merkantilism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall väl Stockholm bringa de andre på benen.” Alla andra yttranden
i rådet gingo i samma riktning.
I detta fall nåddes också mycket avsevärda resultat, fastän man
visserligen icke kan tillskriva själva politiken huvudförtjänsten därav,
ty framför allt den starkt växande järnexporten men också
uppkomsten av en verklig huvudstad som säte för regeringen och
centralförvaltningen gav Stockholm en naturlig utveckling. Det var också
uppenbart att bönderna i hela landet föredrogo att handla med
Stockholm, där det rådde konkurrens vid köp och försäljning de
olika köpmännen emellan, mot att gå till sin närmaste stad, där de
oftast lågo i händerna på en enda köpman. Man finner också bönder
högst uppifrån Norrland leverera sina varor till Stockholm, trots
tillvaron av många Norrlandsstäder. Hur stor befolkningen var vid
periodens början kan visserligen icke sägas, men att den växte med
stormsteg är otvivelaktigt, och för år 1676 har man en fullt pålitlig
och för tidens förhållanden så imponerande siffra som 42 000 à
43 000. Åtminstone alltifrån Kristinas förmyndare och till periodens
slut hade Stockholm också en så överväldigande andel i hela landets
import och export som två tredjedelar till tre fjärdedelar, så att det
alltså ej var mer än en obetydlighet som föll på alla andra städer,
väl att märka sammanlagt.
Det framgår redan härav att också de övriga stapelstäderna måste
ha varit mycket obetydliga; såvitt man kan se kom ingen över
omkring 5 000 invånare. Särskilt måste Göteborg ha berett maktägarna
en stor desillusion, ty man tilltänkte staden något av en ekonomisk
stormaktsställning, som spannmålsstapel för hela Nord-Europa, dvs.
som framgångsrik medtävlare till Amsterdam. I själva verket blev
Göteborg aldrig större än Norrköping, som var en medeltidsstad, och
dess andel i import och export gick snarast baklänges, ända tills den
värmländska järnhanteringen gav fart åt exporten västerut. Den enda
av de nya städerna jämte Göteborg som fick någon verklig utveckling
under perioden var den sist grundade bland dem, nämligen
Karlskrona, som senare tidtals rent av gick om Göteborg; som man lätt
inser hade detta emellertid helt och hållet sin orsak i att staden blev
rikets örlogsstation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
