Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Merkantilism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristinas förmyndare, att lägga den avgörande vikten på
handelsbalansen och därvid att ivra för en stor export i förhållande till
importen. Fastän samtiden icke i allmänhet tycks ha vetat om det,
nåddes också det avsedda resultatet småningom, fastän av orsaker som
i sig själva voro allt annat än välkomna, nämligen att den utländska
kredit som landet ej kunde undvara föranledde skuldräntor till
utlandet, som måste taga formen av export utan motsvarande import.
Därjämte genomfördes särskilt från Karl XI:s tid en, likaledes
rättroget protektionistisk politik eller skyddspolitik särskilt till stöd för
vad man kallade manufakturerna, dvs. förädlingsindustrien till
skillnad från de stora exportindustrierna, metall- och trävaruindustri;
manufakturernas tyngdpunkt låg helt och hållet på
textilproduktionens område. De utrustades med en mängd privilegier och fingo
också en viss blomstring i Stockholm och Norrköping samt blevo
rotfästa i den senare av dessa städer, som ju fortfarande är den
svenska ylleindustriens medelpunkt, medan Stockholm under
1800-talet i det väsentliga förlorade sin ställning som textilstad.
Någon företeelse av stor vikt var detta visserligen icke, och över
huvud taget finns det ingen anledning att tillerkänna den
merkantilistiska politikens frukter någon större vikt. Emellertid har den ur
idéhistorisk synpunkt stort intresse, som uttryck för det holländska
och över huvud västeuropeiska inflytandet på de ekonomiska
idéernas område. Det var nämligen obetingat den västeuropeiska
merkantilismen som kom till uttryck i Sverige. Den lade en
avgörande vikt vid vad den kallade ”friheten”, och det är icke det minsta
tvivel om att särskilt Axel Oxenstierna men också flertalet av de
styrande under den följande tiden eftersträvade att nå resultaten
med så litet tvång som möjligt, vilket närmast betydde något annat
än förbud och straff, dvs. till en början tullskydd och längre fram
privilegier. Därtill kom som mycket viktigare det faktum att man
allmänt och så gott som undantagslöst önskade undvika statsdrift,
dvs. ville stimulera de privata affärsmännen själva till en sådan
verksamhet som ansågs vara i det helas intresse. I motsats till dessa
tendenser var den — för övrigt i allmänhet senare — tyska
merkantilismen helt annorlunda orienterad i riktning av tvång och statlig
ekonomisk verksamhet.
Ett av de mer rotlösa skotten på denna politik var intresset för
kolonier. Den ryktbaraste bland dessa, kolonien Nya Sverige, vars
300-årsjubileum firades 1938, levde icke mer än 18 år, och någon
verklig roll kom den aldrig att spela. Ännu mindre viktiga voro de
övriga kolonialförsöken.
På företagsformernas område utgjorde merkantilismens stora och
framtidsrika insats tillkomsten av de s.k. handelskompanierna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
