- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
131

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Merkantilism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

även denna nyhet upptogs med iver i Sverige, fastän resultaten voro betydligt torftigare än på många håll utomlands, särskilt i England och Nederländerna. Det var knappast andra än tjärukompanierna som företedde någon verklig livskraft; som redan har omtalats, upphörde också ett så pass framgångsrikt företag som det första kopparkompaniet efter få år, medan det andra var misslyckat från början. Upprepade försök att få till stånd järnkompanier kommo av sig redan vid ingången. Inom importhandeln stötte kompaniformen på ännu större svårigheter, därför att den var alldeles för tungrodd att kunna tillgodose en handel som var splittrad på en sådan mängd varor som förekommo inom den svenska importen; endast salt- och tobakskompanier spelade någon väsentlig roll på denna sida. Kompaniformen hade emellertid också betydelse för sjöfarten. Icke desto mindre betydde kompanierna också på detta område mycket litet i jämförelse med den normala företagsformen, partrederierna, sålunda bolag emellan olika redare, som vid frånvaro av sjöförsäkring fördelade sin risk genom att äga andelar i en mängd skepp, i stället för att helt äga ett mindre antal. På samma sätt handlade för övrigt också varuägarna, så att fartygen kommo att ha en mängd både delägare och befraktare. Sjöfarten, närmare bestämt handelsflottan, företedde också tidtals ett efter tidens förhållanden starkt uppsving, fastän det visserligen var i hög grad begränsat av de politiska konjunkturerna. För den händelse Sverige kunde bevara sin neutralitet under de många sjökrigen, övergick nämligen särskilt holländarnas väldiga sjöfart på Östersjön till stor del i svenska händer, delvis visserligen som rent camouflage, i det att de holländska fartygen skenbart överfördes till svenska ägare, men också i påfallande hög grad som verklighet. Under den andra av de stora högkonjunkturer det härvid gällde, nämligen 1690-talet, nådde den svenska handelsflottan en så hög siffra som 750 fartyg, vilket ej fick sin motsvarighet ens under det följande århundradet. Samtidigt hade sjöfarten ett annat inslag som sammanhängde med en särskild sida av merkantilismen, nämligen vad man kunde kalla dess karaktär av maktsystem. Redan Gustaf II Adolf kom nämligen på den tanken att man skulle uppmuntra sjöfart med väpnade fartyg, som då samtidigt kunde tjänstgöra såsom örlogsreserv och även försvara sig själva mot angripare. Detta gav anledning till särskild uppmuntran för de s.k. munterade skeppen, som skulle hålla ett visst minimiantal kanoner och även uppfylla vissa andra villkor för motståndskraft. Denna nyhet, som tycks ha haft sin utgångspunkt i Sverige men sedan fick efterföljare på andra håll, lades till grund för en huvudpunkt i den svenska sjöfartspolitiken, som fick namnet hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free