Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
- Jordbruk, levnadsstandard och folkmängd
- Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångdubbelt större tillväxt men också någonting som saknade likhet med
alla föregående tider både i Sverige och annorstädes.
Godsavsöndringarna och reduktionen
Vid sidan av den rent ekonomiska omvandling som allt det
föregående har handlat om förekom också icke en utan två på varandra
följande, verkliga omvälvningar på det ekonomisk-sociala området,
nämligen i fråga om egendomsfördelningen. Vad det gällde var de
s.k. godsavsöndringarna, rättare gods- och ränteavsöndringarna, till
adeln och den återgång däri som kallas reduktionen.
Gods- och ränteavsöndringarna gåvo adelsväldet dess höjdpunkt
i Sverige, och detta välde grundades på en överföring av den svenska
jorden i en sådan omfattning att adelns jordbesittning ökades ungefär
två och en halv gånger, medan endast omkr. 28 % av det hela
stannade hos bönderna och kronan tillsammans. Det var alltså fråga om
en väldig förmögenhetsöverflyttning, som det är svårt att ge någon
för nutida läsare gripbar bild av. Emellertid kan det tjäna till någon
ledning att årsinkomsten för tjugutvå undersökta ätter motsvarade
500 löner för bisittare (assessorer) i rikets kollegier; och jämförd
med statsinkomsternas storlek i mitten av 1930-talet skulle det i
dåtida mynt ha inneburit ungefär 65 millioner kronor om året.
Avsöndringarna hade emellertid utöver detta en mycket viktig innebörd,
t.o.m. i olika riktningar.
Innebörden var för det första att kronan miste det allra mesta av
sin egen jord. I bästa fall skedde det mot en betalning från
förvärvarens sida en gång för alla — egendomen kallades då köpegods —
men i allmänhet utan någon motprestation alls; och detta ledde till
att så gott som allt vad Gustaf Vasa hade förvärvat från kyrkan nu
hamnade hos adeln, jämte mycket därutöver. Därnäst blev verkan
att mycket stora delar av skattebönderna, sålunda av dem man skulle
kalla självägande, också miste sin jord till en — om uttrycket må
tillåtas — innehållsmässig del, och sannolikt den väsentligaste delen.
Det var detta som kallades ränteavsöndringarna och som utgjorde
huvuddelen. Företeelsen är tydligen i hög grad i behov av förklaring.
Vad som överläts på adeln var i detta fall jord som kronan icke ägde
utan som var böndernas egendom. Men som redan förut har omtalats,
ansågos bönderna icke helt och hållet som ägare av sin jord, utan
man uppfattade som överägare eller, i mångas ögon, som verklig
ägare den till vilken bönderna utgjorde skatten, som kallades ränta.
Överlåtelsen gällde själva skatten, som alltså kom att tillfalla
adelsmannen i stället för kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:57:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0137.html
