Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällde det därvid ersättning för redan givna lån till kronan, och en
stor del av vad som till formen var köpegods kvittades i verkligheten
mot redan givna försträckningar; det var exempelvis fallet med den
störste köparen av alla, Louis De Geer. I andra fall gällde det
ämbetsmännens innestående löner, som kunde samlas till mycket
betydliga belopp, och i ännu andra fall belöningar för verkliga tjänster i
både krig och fred, som naturligtvis under Stormaktstiden voro
många. Men till dessa anledningar kom också, särskilt under Kristinas
egen regering, vad som endast kan betecknas som rent slöseri, och
betydelsen härav framgår av att avsöndringarna icke under någon
tid voro tillnärmelsevis så stora som då.
Emellertid låg det också delvis en medveten avsikt bakom
avsöndringarna, särskilt hos Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna. Bägge
voro nämligen övertygade anhängare av en statlig
penninghushållning, en avlösning inom statsfinanserna av den gamla
naturahushållningen genom penninginkomster. Bakom ivern för
stadsgrundningar låg likaledes detta motiv, i det att stadsnäringarna skulle
kunna betala i pengar medan bönderna betalade in natura, och en
särskilt utpräglad iver för tullinkomster hade samma rötter. I den
mån det gällde ersättning för verkliga tjänster eller köp mot kontant
betalning blev ju följden av avsöndringarna att mottagaren fick
naturainkomster och i bästa fall betalade i pengar eller i många
andra fall utgjorde tjänster som eljest hade fått betalas i pengar.
Men naturligtvis ändrade ingenting av detta den verklighet som låg
i att kronan avhände sig varaktiga inkomster mot ersättning en gång
för alla; och därtill kom att det mesta av avsöndringarna över huvud
taget icke motsvarades av någon som helst på detta sätt beskaffad
prestation. I sådana fall hade man ingen annan motivering att
åberopa än föreställningen, att jorden skulle komma under bättre vård
hos adeln — med tidens språkbruk: skulle ”excoleras” — i helt annan
grad än under kronan. Det var samma tanke som låg bakom
strävandet att på andra områden överföra verksamhet till privat från
statlig ekonomisk drift och över huvud taget tron på nyttan av privat
initiativ. Men det vore naivt om man förbisåge, att förkärleken på
det nu föreliggande området icke gällde privat drift över huvud
taget, utan överföring av jord just till adeln, och att denna politik
bars upp av adliga eller med adeln nära förbundna regeringar.
Inför detta läge var det som först Karl X Gustaf i mycket måttlig
omfattning tillgrep reduktionen, dvs. återförvärvet av den
avsöndrade egendomen, och sedan Karl XI vidtog en oändligt mycket mer
fullständig tillbakaskruvning av utvecklingen, genom sin under
årtionden fullföljda och aldrig återkallade stora reduktion. Detta var
alltså den andra stora omvälvningen i egendomsförhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
