- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
138

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till den stora reduktionen i egentlig mening kom Karl XI:s förmyndarräfst med de ännu kvarlevande medlemmarna i hans förmyndarregering eller deras avkomlingar, och det rådde den skillnaden mellan de två, att den egentliga reduktionen endast gällde själva gårdarna — fastän det visserligen kunde förekomma stora efterräkningar för uppburna inkomster av gårdar som ansågos ”reducibla” — medan förmyndarräfsten i största utsträckning gällde återbetalning i penningar. De två företeelserna fingo därigenom olika inflytande på dem som drabbades därav. Reduktionen åsyftade i princip att ta ifrån adeln allt vad den hade fått i form av jord utan likvärdig motprestation, och under den oerhört hårdhänta ledning som arbetet bedrevs, i sista hand hos Karl XI själv, var man i högsta grad böjd att skriva ned värderingen av motprestationerna. Så till vida var det alltså meningen att återföra adeln till dess ställning före de stora avsöndringarnas tid. Men i ett mycket viktigt hänseende skedde detta likväl icke, nämligen i fråga om säterierna. Formellt-juridiskt berodde detta på att hela reduktionsverket var baserat på en rent kameral beräkning, nämligen värdet av de ”räntor”, dvs. skatter, som vilade på hemmanen som sådana. Det var därför möjligt för adeln att utbyta reducibla hemman emot icke reducibla, så länge räntebeloppet var detsamma för båda, med andra ord att kasta i gapet på kronan gamla arvegods, som i princip aldrig voro reducibla, för att få behålla andra, donerade hemman, som däremot voro det. Och det säger sig självt att adeln som regel önskade behålla sina säterier emot att avstå från sina ”strögods”, dvs. sådana hemman från vilka de endast uppburo böndernas avgifter och med vilka de i övrigt ingenting hade att göra. I själva verket medförde utbytet av reducerade ströhemman emot behållna säterier rent av en ekonomisk vinst för adelsmannen, på grund av säteriernas mer fullständiga skattefrihet; men egendomligt nog föranledde detta icke Karl XI att sätta sig till motvärn emot sådana byten. Tyngre vägde det emellertid efter all sannolikhet för adeln att den var förankrad i säterierna på ett helt annat sätt än i strögodsen; i en mängd fall hade ju dyrbara herrgårdar uppförts och blivit adelsmännens verkliga hem. Medan det tedde sig på detta sätt ur adelns synpunkt, så hade kronan å sin sida i verkligheten mycket litet intresse av att förvärva säterier, vilket väl var den reala, till skillnad från den formella, anledningen till att Karl XI såg genom fingrarna med skillnaden i kameral ställning för dem och den vanliga frälsejorden, strögodset. Ty herrgårdarna måste brukas enhetligt, de krävde en godsägare för sin skötsel; och att driva jordbruk i större skala genom kronans egna organ var något som man på den tiden nästan alldeles hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free